# ID: svediakorp-gov444727
# author: Calò (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 512
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
År 1950 lanserade Robert Schuman idén om en europeisk kol- och stålgemenskap som skulle vara öppen för alla stater, och han lade därmed grunden för den invecklade och svåra resan att ena Europa, vars senaste utveckling vi nu upplever.
Det stod också klart vilken betydelse stål har i det europeiska sammanhanget.
Det förvånar mig därför inte att debatten i parlamentet om ” Terni-målet ” har väckt ett starkt intresse, och de åsikter som kommit till uttryck har inte varit beroende av politiska anknytningar i så hög grad.
EU: s järn- och stålsektor lider för närvarande till följd av det beslut som Förenta staterna fattade om att införa importtullar på stål, huvudsakligen från Europeiska unionen.
Den italienska krisen är central eftersom den drar in andra järn- och stålcenter, som stålanläggningen i Genua-Cornigliano.
Mot denna bakgrund är tillkännagivandet av ThyssenKrupp, ägaren till Ternis järn- och stålanläggning, att de skall investera i Sydkorea för att tillverka stål i Asien av stor betydelse, och det orsakar en hel del oro.
Som ni vet såldes Terni-anläggningen 1994 som en del av den privatiseringsprocess som främjades av Institutet för industriell rekonstruktion (IRI), och villkoret var att det skulle finnas garantier för att dess verksamhet skulle fortsätta i Italien och att arbetstillfällen skulle skyddas.
Detta är inte ett företag i kris, utan ett företag som tillverkar en toppmodern produkt som används för att göra tunna metallplåtar till elektroniska transformatorer.
Dessutom finns det inga andra fabriker av denna typ i Italien.
Den teknik som används i Terni, och de studier och den forskning som har genomförts under de senaste åren, håller en oerhört hög standard.
Att förlora kunnande och know-how är precis motsatsen till den kunskapsekonomi som ordförande Romano Prodi nyligen hänvisade till i denna kammare.
Det är ingen tillfällighet att direktörer, chefer, forskare och lokala politiker ställer sig upp tillsammans med arbetsstyrkan för att slåss för produkten och den forskning som hör samman med den.
Omkring 900 arbetstagare kommer förmodligen att förlora sina arbeten, och då är inte dominoeffekterna medräknade.
Vi kan därför inte bortse från det faktum att det tyska multinationella företaget mottog medel och skattelättnader från Europeiska unionen när det beslutade att förvärva Terni-anläggningen.
Jag undrar också vilken betydelse förflyttningen av tillverkningen till Korea får totalt sätt, vilka tekniska kunskaper som de anställda arbetstagarna i sydöstra Asien besitter, vilka fackföreningsrättigheter de har och om dessa rättigheter kommer att beaktas.
Vid ett sammanträde i december förra året ställde några av EU: s industritillverkare inom fotbeklädnads- och textilsektorn ett antal frågor om dessa saker till delegationen från Kina, som håller på att förbereda sig för att bli hela världens fabrik.
Svaren var oerhört svävande, och vi hade ingen anledning att tro att situationen var bättre någon annanstans på kontinenten – med undantag av Japan.
Dessutom måste reglerna inom en marknadsekonomi som baseras på konkurrens …
