# ID: svediakorp-gov444713
# author: Grossetête (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 511
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
Jag var en av de ledamöter som ville ha en diskussion om denna fråga med tanke på allmänhetens oro.
Precis efter jul och nyår publicerades ett antal artiklar i den franska pressen om de eventuella riskerna.
Det kom faktiskt också ett tillkännagivande, men det följdes inte upp aktivt, vilket lämnade konsumenterna med obesvarade frågor.
För några år sedan – det kan väl vara fem, kanske till och med sex år sedan – minns jag att jag talade med en person som arbetade tillsammans med Franz Fischler på kommissionen.
När vi var mitt uppe i en diskussion om BSE-krisen sade han att Europas andra livsmedelskris skulle gälla odlad lax.
De orden dröjde sig kvar hos mig, och jag har därför varit angelägen om att få till stånd en diskussion om denna fråga.
Han överdrev säkert en aning – jag hoppas i alla fall det –, och med tanke på det kommissionären nyss berättade verkar det också så.
Men jag anser ändå att det är viktigt att vi kommer med några svar till våra medborgare, så att de vet vad de måste göra.
När vi inrättade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet framhöll vi hur viktigt det var att informationen motsvarade risknivån.
När tidningsartiklarna dök upp i slutet av 2003 skulle jag därför gärna ha sett att kommissionen kom med ett omedelbart svar i stället för att – som man lite olyckligt gjorde – vänta till mitten av februari när parlamentet begärde att få den här informationen.
Med sådana problem är det inte rätt att fokusera på svårigheterna för den ena eller den andra sektorn.
Jag tänker mig in i situationen för laxodlarna och de regioner som blir – eller kunde ha blivit – påverkade av information av det här slaget.
En sådan situation har ekonomiska följdverkningar, och det är något vi måste tänka på.
Den överordnade frågan är emellertid livsmedelssäkerheten för våra medborgare.
Jag menar därför att det är särskilt viktigt att vi måste se till att garantera en konstant öppenhet och komma med svar vid rätt tillfälle, så att man undviker ett informationsvakuum som kan bidra till att öka människors oro.
Likväl, herr kommissionär, säger ni till oss att kvaliteten på lax lämnar en del att önska, men ändå bekräftar ni på annat håll att det som kunde spåras som dioxindoser låg under EU: s fastställda maximinivåer, och det är en lättnad för oss alla.
Det jag för egen del skulle vilja begära av er är inte bara att kontroller genomförs, utan också att beslut fattas i syfte att säkerställa att den odlade fisken kontrolleras bättre och framför allt att den uppfyller lämpliga hälsonivåer.
Det var vad jag hade att säga, herr kommissionär.
Vi räknar med att ni ser till att det införs kontroller, som omgående följs av handling, så att de europeiska konsumenterna återigen kan känna sig helt lugna.
