# ID: svediakorp-gov444608
# author: Buitenweg (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 625
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill framföra mitt varma tack till ordförande Prodi för att han redan nu redogjort för förslaget om budgetplanen.
Det innebär att vi som parlament och även de nationella parlamenten får goda möjligheter att göra upp våra prioriteringar för de närmaste åren.
Budgeten är ju ändå logiskt sett det ekonomiska uttrycket för den politik vi vill ha – varken mer eller mindre.
I detta avseende vill jag verkligen lyckönska kommissionen.
Den försöker, på ett ärligt och modigt sätt, att visa kostnaden för innehållet i de planer som upprättats av de europeiska regeringscheferna och även av kommissionen själv de senaste åren.
Som jag ser det är kommissionen i detta avseende mycket ärligare än de sex nettobetalarna, som i december förra året sade att de inte tänkte betala en cent mer än vad de gör i dag.
I det hänseendet instämmer jag i mina parlamentskollegers kritik.
En procent och inte en cent mer, oavsett utvidgningen, oavsett Europas behov av att spela en mer framträdande roll i världen, oavsett planerna på europeisk gränskontroll och oavsett löftet om att göra Europa till världens mest dynamiska kunskapsekonomi: planer av det slaget tillkännages alltid med mycket pompa och ståt, men när allt kommer omkring vägrar medlemsstaterna att godta följderna.
Fler uppgifter för EU, och framför allt ett större EU, kommer också att kräva mer pengar.
Jag vill mana er att lägga pengarna där ni har planerna.
De löpande utgifterna skulle naturligtvis också kunna ses över.
Där skulle man definitivt kunna göra nedskärningar, och min grupp skulle vara villig att diskutera detta.
Problemet är emellertid att just dessa sex länder som fixerat sig vid taket på en procent också vägrar att diskutera ytterligare reformer när det gäller EU-budgetens största debetpost, nämligen jordbrukspolitiken.
Det rör sig om en politik som fortfarande i kolossal utsträckning belönar jordbrukarna och skadar djur och miljö.
Nettobetalarna vägrar att tala om detta av orsaker jag inte förstår.
Det är dags att börja tala inte bara om de summor det gäller eller vad Romano Prodi sade om husets tak, utan även om en verkligt ändamålsenlig användning av medborgarnas skattepengar.
I det avseendet har jag ett antal betänkligheter beträffande kommissionens förslag.
Man vill anslå en stor summa pengar under rubriken hållbar utveckling, vilket är i sin ordning – det rör mitt gröna hjärta.
Men vad är det egentligen som är så hållbart med era förslag?
Kommissionen har utarbetat en hel strategi för att stimulera forskningen, men varför har detta inte gjorts för miljön?
Varför har man övergivit alla planer på att göra jordbruket mer miljövänligt genom att stimulera landsbygdsutvecklingen på bekostnad av den högintensiva jordbruksproduktionen?
Varför har inte mer pengar anslagits för landsbygdsutveckling?
EU är också mycket ambitiöst när det gäller utrikespolitiken.
Banden med de nya grannarna måste stärkas, och Europa måste spela en viktig roll globalt sett.
Min grupp välkomnar detta.
Denna roll kräver också en idé om hur exempelvis internationella kriser skall betalas i framtiden, något som för närvarande saknas.
Terence Wynn framhöll också att det, om EU: s budget saknar flexibilitet, finns en risk för att betalningen av notan alltid kommer att ske på bekostnad av andra strategiska åtgärder.
Det kommer alltså till exempel att i slutändan bli våra nya grannar som får betala notan, samtidigt som vi ju faktiskt försöker stärka banden till dem.
Mer flexibilitet även i samband med utrikespolitiken är verkligen något som återstår att införa i kommissionens planer.
Jag ser fram emot att få höra mer om det.
