# ID: svediakorp-gov444606
# author: Watson (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 481
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsordförande!
Det tycks som om vissa av våra medlemsstater har drabbats av missnöje i äktenskapet: det är det oemotståndliga begäret att leta reda på den bästa ekonomiska given för egen del.
Men i sin kapplöpning för de egna intressena försummar medlemsstaterna att fråga sig vad som kan vara den bästa given för Europa.
Liberala demokrater och reformister anser att regeringarna, såsom den gode Joan Colom i Naval har föreslagit, först grundligt bör se över vad de har bett Europeiska unionen att göra och sedan ge institutionerna de medel de behöver för att utföra arbetet.
Regeringarna bör även skoningslöst ta itu med slöseri och bedrägerier, som i de flesta fallen sker på nationell nivå, och inrikta sig på att investera i våra prioriteringar för att garantera att skattebetalarna får maximal valuta för pengarna.
Storbritannien, Frankrike, Tyskland och tre andra stater har bildat en ohelig allians som hålls samman endast av deras iver att hålla nere sina bidrag till budgeten.
Även bortsett från de större fördelar som Europeiska unionen ger behöver EU en budget som är förenlig med dess förpliktelser.
I år kommer vi att införliva tio nya medlemsstater.
Europa har fått viktiga nya förpliktelser utomlands samt uppgiften att skydda oss mot brottslighet och terrorism på hemmaplan.
För att ge nytt liv åt tillväxten krävs framsteg med det ambitiösa programmet för strukturreformer från Lissabon.
Förväntar sig de sex staterna verkligen att EU gör allt detta med 1 procent av Europas bruttonationalinkomst?
Med investeringarna satta att nå 1,11 procent av BNI 2006 innebär ett tak på 1 procent 2007 inte ändrad kalibrering utan nedskärningar.
Ingen av dessa medlemsstater kan säga var slaget kommer att falla.
Jag kan rent av slå vad om att de inte ens själva kan komma överens.
Min varning till Europas medborgare skulle vara: må köparen vara på sin vakt!
Detta är samma regeringar som 2002 kom överens om en årlig ökning om 1 procent i investeringar i den gemensamma jordbrukspolitiken.
Om medlemsstaterna visade en verklig vilja att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken ytterligare vore det enklare att ta deras rop om gnidenhet på allvar.
Som det förhåller sig förvaltar vi denna union med strax över 1 procent av medlemsstaternas bruttonationalinkomst, medan den federala regeringens budget i Förenta staterna är 20 procent av BNI.
Vi måste fortsätta sträva efter besparingar där det är möjligt, men även rusta unionen för att klara de mål som vi har satt upp för oss själva.
Min grupp anser att nyckeln till bättre behållning ligger i en blygsam budgetökning, som ger en säker marginal för oförutsedda utgifter, kopplad till reformering, minskat slöseri och intelligentare investeringar.
Inga löften om skickligare investeringar från medlemsstater utan någon vilja att göra dem.
