# ID: svediakorp-gov444604
# author: Colom i Naval (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 880
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig ta några ögonblick i anspråk för att tacka utskottsordföranden för hans vänliga ord och uttrycka min tacksamhet för era vänliga ord och för de applåder och lyckönskningar jag fått från många av mina kolleger som kom hit i dag i vetskapen om att detta troligen skulle bli mitt sista anförande till församlingen från dessa bänkar.
Jag måste säga att för någon som inledde sin politiska karriär vid 18 års ålder i den antifascistiska undergroundrörelsen har möjligheten att få vara här i Europaparlamentet varit en oförglömlig upplevelse.
Jag ser tillbaka på mina 18 år i Europaparlamentet som ett privilegium, och jag vill tacka alla mina kolleger, presidiet och framför allt mina kolleger i budgetutskottet och alla de tjänstemän och medarbetare som jag samarbetat med under denna tid.
Hur som helst, om ni skulle sakna mig tillåter inte min nya roll att jag får betalt, som ni vet, så jag kan stå till tjänst med gratis rådgivning.
Med detta sagt, låt mig nu gå in på det ämne vi diskuterar.
Som föredragande för budgetplanen för sista gången kan jag säga att vi äntligen har det utlovade meddelandet från kommissionen om en av de viktigaste frågor som påverkar EU under de kommande åren.
Fram till alldeles nyligen, i fredags närmare bestämt, kände vi bara till det genom pressläckor och preliminära utkast och hade egentligen inte fått något officiellt meddelande om det förrän trepartsdialogen hölls i Dublin.
Kommissionens tal, och särskilt Romano Prodis, har givit oss en mer positiv bild än den text vi dittills hade sett, vilken jag motsatte mig på grund av en del av dess apokalyptiska tongångar.
I min mening måste vi ha en mer positiv vision, och jag anser att det måste vara vår utgångspunkt när vi diskuterar problemen och föreslår åtgärder för att säkra ekonomisk tillväxt i EU under de kommande åren.
Jag är emellertid rädd för att vi återigen börjar med taket när vi skall bygga huset, eller, för att vara mer precis, med innertaket.
Vi börjar a priori, ex ante, med ett budgettak inom vilket vi försöker få in politiken, i stället för att titta på politiken och den finansiering den kräver och fastställa i vilken utsträckning vi har de resurser som krävs för att finansiera den.
I min mening har kommissionen i någon mån gått i den fälla som gillrats av ” de sex ’ gäng ”: de finansministrar som kallar sig nettobidragsgivare och som har föreslagit att vi skall hålla oss inom 1 procent av taket för budgetplanen.
Jag anser att det är grundläggande förhandlingstaktik att kräva att vi går längre än så och höjer ambitionsnivån, och inte att vi håller oss inom de gränser som kommissionen satte upp – kommissionen och budgetmyndigheterna – 1992 för att tillgodose behoven i en europeisk gemenskap som vid den tiden hade 12 medlemmar.
Det är den procentsatsen de vill att vi skall behålla.
För mig vittnar det om en brist på ambitioner.
Vi vill öka ekonomins konkurrenskraft, uppfylla Lissabonmålen, vidmakthålla sammanhållningspolitiken, finansiera utvidgningen och lösa de statistiska problemen med flödena till de fattigaste delarna i dagens 15 medlemsstater.
Vi vill ha en utrikespolitik, en säkerhetspolitik, kanske också en försvarspolitik, en forsknings- och utvecklingspolitik och så vidare, men var skall pengarna komma ifrån?
Jag anser att det är av stor betydelse att förslaget om en europeisk skatt äntligen har tagits upp, men ändå …
Vi måste fråga oss om dessa siffror döljer neddragningar i de så kallade politiska prioriteringarna och – jag vill särskilt framhålla – jordbruket och strukturfonderna.
Mina damer och herrar!
Vi bör alla erinra kommissionen och rådet om att det är på grund av rådets systematiska vägran som budgetplanerna inte har införts i fördraget förrän nu.
Därför är vi inte, innan konstitutionen träder i kraft på de villkor som konventet antar, på något sätt skyldiga att underteckna detta avtal eller godkänna någon paketlösning för budgetplanen.
Jag hoppas att det irländska ordförandeskapet noterar detta och ser till så att arbetet med konstitutionen går så fort som möjligt.
Jag tänker inte gå närmare in på tidsaspekten, men jag skulle vilja ta upp ett par tekniska frågor.
Vad får det för följder om antalet rubriker minskas till fem samtidigt som antalet underrubriker ökar?
Vilka regler styr överföringen av pengar eller anslag från en underrubrik till en annan?
Om vi har en budgetplan, exakt hur kommer då flexibilitetsmekanismen att se ut?
Dessutom, vi har siffran 1,24 procent, men det är av grundläggande betydelse att klargöra begreppen betalningsbemyndiganden, åtagandebemyndiganden och den vaga hänvisningen till bruttonationalprodukt, bruttonationalprodukt justerad för faktorinkomster och bruttonationalinkomst.
Jag kan i förbigående nämna att detta är frågor som kan innebära en skillnad på 7 000 miljoner euro.
Sammanfattningsvis, mina damer och herrar, kräver den europeiska integrationens fortskridande i ett enat och utvidgat Europa både generositet och ett öppet sinne, och det verkar som om våra ambitioner ligger på en mycket högre nivå än våra resurser.
