# ID: svediakorp-gov444601
# author: Elles (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 562
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag välkomnar denna eftermiddags debatt.
Som ordföranden för kommissionen har meddelat är detta redan ett av kommissionens beslut, och att först komma till oss i parlamentet är alltid trevligt vad budgetärenden beträffar.
För det första kommer vi ifrån min grupps sida att ta den ståndpunkt som Terence Wynn just har uttryckt: vi bör egentligen vara mycket eftertänksamma om huruvida vi behöver budgetplanen över huvud taget.
Vi hade fleråriga avtal som upprätthåller disciplin, vilket vi inte hade innan budgetplanen infördes.
Vi vill inte att riktlinjer – vilket budgetplanen är – blir till självändamål.
Vi bör i denna diskussion noga påminna oss om att vi i artikel 272 i det befintliga fördraget har rätten – inte nödvändigtvis i det konstitutionella fördraget utan i det befintliga fördraget – att kunna fortsätta med budgetprocessen, och vi skall därför vara mycket noga med att parlamentets rättigheter värnas ordentligt under hela processen.
För det andra välkomnar vi, om det måste finnas en budgetplan, de idéer som ordföranden har lagt fram här i dag om bättre flexibilitet, kategorisering och framförhållning kring hur pengarna skall investeras på ett riktigt vis.
Vi skall vara klara över att det inte kommer att bli något beslut i detta parlament om denna budgetplans slutliga beskaffenhet.
Vi måste likaså inspireras av Joan Colom i Navals råd och kunskap om detta.
Ni och jag hade samma uppfattning om den senaste budgetplanen, Joan, och jag uppfattar det helt klart som om vi har samma uppfattning om denna, i synnerhet angående budgetplanens längd.
Vi har i Terence Wynns förslag och i vår grupps dokument mycket tydligt framfört att vi inte vill att budgetplanen sträcker sig längre än till nästa kommissions mandatperiod, för hur kan vi i demokratisk mening rimligen försvara att vi fattar beslut åt framtida parlament och framtida kommissioner?
Vi bör hålla oss till mandatperioden för nästa kommission, som är fem år.
Att föreslå ett datum efter 2013 är att föreslå att ett tidigare parlament skall besluta åt ett nytt parlament efter 2014; det fungerar inte.
Vi måste acceptera detta faktum.
Den sista tanken gäller att vi nu kommer att få en utvidgning – 25 länder – och vi vet att det kommer att bli stora svårigheter i förvaltningen av Europeiska unionen.
Gäller denna budgetplan Turkiet i någon bemärkelse?
Eller kommer det att bli en extra utgift?
Borde ni besluta i december 2004 om att inleda förhandlingar?
För många i min politiska grupp, och kanske inom parlamentet, vore det ytterst klumpigt och oansvarigt att inleda fullständiga förhandlingar med ett land när man inte ens vet vilken befintlig ekonomisk kapacitet man har – att leda en union för 25 länder på detta sätt – eftersom vi måste veta vad utgångspunkten är när vi förhandlar med ett land av den storleken.
Sammanfattningsvis, låt oss när vi skall besluta om detta därför undvika ett sovjetliknande förhållningssätt till planeringen som kommer att föra oss för långt i våra framtida åtaganden.
För det andra, låt oss försäkra oss om att det är demokratiskt riktigt och låt oss inte fatta beslut som vi kommer att ångra senare eftersom vi har tagit oss an länder som vi inte har ekonomisk kapacitet för.
