# ID: svediakorp-gov444599
# author: Wynn (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 741
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill kommentera tre saker.
Den första gäller de belopp som krävs för att tillgodose strävan hos alla som vill ha ett framgångsrikt Europa i framtiden – huruvida detta tak bör vara 1 procent av BNI, eller 1,24 procent, eller någonstans där emellan – och att påminna alla om att i dag är början på något som förmodligen kommer att bli en 12-månadersprocess.
Trots att Romano Prodi har gjort ett uttalande, förväntar jag mig, om vi rättar oss efter tidigare praxis, inte ett avslutande av detta förrän om åtminstone ett år.
I december presenterade Joan Colom i Naval, som är föredragande för budgetplanerna, ett arbetsdokument i budgetutskottet om utvärderingen av budgetplanerna från deras början 1988 till 2002.
Under dessa 15 år är det genomsnittliga budgetgenomförandet anmärkningsvärt nog 1 procent av BNP.
Rådet kan säga att detta är tillräckligt, men för att få ett genomsnitt på 1 procent under dessa år innebär det att vi vissa år måste spendera över 1 procent.
Faktum är att vi spenderade upp emot den siffra som Romano Prodi nämnde – 1,15 procent – 1993.
Min poäng är att denna typ av flexibilitet behövs om vi fortsättningsvis skall ha ett anständigt genomsnitt.
Om detta genomsnitt skall vara 1 procent kommer det att finnas år när vi avsevärt måste överskrida 1 procent.
Jag är fortfarande inte säker på huruvida rådets belopp om 1 procent inbegriper Europeiska utvecklingsfonden (EUF).
Det tror jag inte att det gör, men det skulle då göra det till 1,03 procent i bästa fall.
Jag vill ge en kommentar till de medlemsstater som kritiserade stabilitetspakten för att vara alltför trögrörlig.
De bör också förstå att om det finns ett argument för flexibilitet i stabilitetspakten, då har vi inget behov av tröghet i Europeiska unionens budget genom att hålla oss till 1 procent, vilket vissa medlemsstater föreslår.
Detta har visats i utgiftskategori 4, där vi utan flexibilitetsmekanismen inte kunde ha finansierat insatserna i Kosovo, Serbien, Afghanistan, Irak eller i andra områden.
Vi behöver denna flexibilitet i budgeten.
För att tala för egen del – vi kunde lyckas inom ramen för 1 procent om inte just dessa medlemsstater redan hade kommit överens om att jordbruksutgifterna skall cementeras fram till 2013.
Jag citerar ur kommissionens dokument: ” Ett tak runt 1 procent av BNI skulle inte möta Europeiska rådetsåtaganden för jordbruksstödet, skulle underminera det gradvisa införandet av samhörighetspolitiken i de tio nya medlemsstaterna och skulle äventyra befintliga nivåer för andra politikområden ”.
Det fortsätter med: ” Alternativt skulle nedskärningar behövas generellt och befintliga avtal omförhandlas, inbegripet de belopp som fastställdes av Europeiska rådet i Bryssel i oktober 2002. ”
Jag hoppas att rådet tar hänsyn till detta faktum.
Min andra kommentar riktar sig särskilt till rådet.
För att få ett avtal om den nya budgetplanen behövs ett interinstitutionellt avtal.
Jag vill bara påminna rådet om att vi är en av dessa institutioner, och parlamentets godkännande krävs för att få ett interinstitutionellt avtal till stånd.
Vi bryr oss inte om i fall vi inte får det: vi återgår bara till artikel 272 i fördraget och kommer alltjämt att förvalta budgeten utan rådets godkännande.
Detta är inte ett hot, det är enbart en kommentar till rådet som det bör ha i åtanke när vi går igenom detta förfarande.
Min sista punkt är att under nästan 15 år – hela den tid som jag har suttit i detta parlament och i budgetutskottet – har Joan Colom i Naval varit föredragande för budgetplanen.
Detta kommer förmodligen att bli hans sista plenarsammanträde – jag kommer med de senaste nyheterna här.
Han kommer att erbjudas arbetet som ordförande för revisionsrätten i den katalanska regeringen och kommer säkerligen att anta det inom kort.
Jag vill prisa hans oupphörliga arbete; han känner till detta ämne bättre än någon annan – tråkigt nog, vill jag säga!
Han kan återge det interinstitutionella avtalet utantill, men det har jag varit glad över många gånger.
Jag tackar honom för allt hans arbete under dessa 15 år och önskar honom också lycka till med sin nya tjänst.
Jag hoppas att jag uttrycker hela parlamentets önskan i denna uppfattning.
