# ID: svediakorp-gov444589
# author: Miguélez Ramos (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 493
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Den 27 juni 2003 offentliggjorde kommissionen ett nytt förslag med syftet att garantera en hållbar återhämtning av det nordliga kummelbeståndet och en minskning av beståndet inom vad som anses som säkra biologiska gränser, en försiktighetsnivå för biomassan som satts till 165 000 ton.
Den första nyheten, som vi bör vara tacksamma för, är att kommissionen äntligen beslutat att skilja mellan bestånden av kummel och torsk.
Det fanns inget annat alternativ efter den tydliga förbättringen av kummelbestånden, ett direkt resultat av de förvaltningsåtgärder som sektorn tillämpat under de senaste två åren.
När vi går vidare till en analys av de föreslagna åtgärderna upptäcker vi att kommissionen inte tar hänsyn till den mest tillförlitliga vetenskapliga information som finns tillgänglig, och inte heller bidrar den till att skingra fiskeriindustrins tvivel, för det har inte heller den här gången förekommit någon dialog med forskarna, och förslaget har utarbetats utan någon seriös medverkan från branschens sida.
Kommissionen tar sin utgångspunkt i vetenskapliga yttranden vars innehåll inte preciseras och som inte, vilket föredraganden Dominique Souchet med rätta påpekar i sin motivering, har avslöjats för fiskeriutskottet, trots att vi begärt detta.
Försiktighetsnivån för biomassan borde ha fastställts på grundval av dessa obefintliga vetenskapliga rapporter.
Denna biomassa tycks inte heller stå i proportion till tillståndet hos det berörda beståndet, eftersom de senaste oberoende vetenskapliga rapporterna och branschens analyser visar att det inte ligger under den säkra biologiska gränsen.
Vi har inte heller några vetenskapliga bedömningar från Internationella havsforskningsrådet (ICES) som garanterar att den föreslagna minskningen av fiskeansträngningen skulle leda till en verklig minskning av fångstmängden, eller någon utvärdering av effekterna av de tekniska återhämtningsåtgärder – som jag nämnde tidigare – som har tillämpats under två år med så gott resultat.
Inte heller innebär kommissionens förslag en strävan efter jämvikt mellan biologisk återhämtning och socioekonomiska konsekvenser.
Jag måste återigen påpeka att kommissionens strategi, med sin rekommendation att bestånden skall återupprättas inom ett år, grundas enbart på vetenskapliga kriterier utan beaktande av den socioekonomiska dimensionen, i stället för att utgå från en gradvis metod grundad på fleråriga totalt tillåtna fångstmängder (TAC).
Detta är inte förenligt med företagens möjligheter till fortlevnad i denna sektor.
De tekniska åtgärderna, vilka som sagt har givit goda resultat, har man fullständigt bortsett ifrån.
Det som Dominique Souchet föreslår i sitt betänkande, nämligen att denna återhämtningsplan ersätts med en flerårig förvaltningsplan, är ett resultat av den – i mitt tycke riktiga – analys som gjorts av Europaparlamentets fiskeriutskott och av vår debatt, men även av de riktlinjer som redan fastslagits av Europaparlamentet och Dominique Souchet när det gäller förvaltningen av ömtåliga bestånd: tillämpning av enkla och flexibla bestämmelser, såsom fleråriga TAC, i stället för rigida system med osäkra verkningar, såsom åtgärder grundade på fiskeansträngningen.
