# ID: svediakorp-gov444580
# author: Fischler, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 725
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att tacka Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf så hjärtligt för hans betänkande och vill också tacka parlamentets ledamöter för det initiativ de har tagit.
Kommissionen välkomnar detta betänkande, som vi betraktar som en bra grund för arbetet med det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling och som någonting vi kan använda.
Som ni vet kommer de frikopplade betalningarna under den nya gemensamma jordbrukspolitiken inte bara att göra det möjligt för jordbrukarna att blir mer konkurrenskraftiga, utan också att bättre svara på marknadens krav.
Här kan forskningen också ge ett viktigt bidrag till att förbättra situationen, genom att hjälpa till att utveckla effektivare produktionsprocesser, genom diversifiering och genom att införa nya konkurrenskraftiga grödor.
Den kan också hjälpa jordbrukarna att uppfylla det som vi kallar miljövillkoren och framför allt skapa en sund vetenskaplig grund för vad vi uppfattar som god praxis för jordbruket och miljön, det vill säga vad vi menar med ett sunt tillstånd.
Vad regionerna vill ha och behöver framgår av programmen för landsbygdens utveckling, i vilka lokala aktörer, det civila samhället och det vetenskapliga samfundet också måste vara delaktiga.
Det var en av slutsatserna från konferensen i Salzburg förra året.
Låt mig nu kort bemöta några av påståendena och rekommendationerna i betänkandet.
Även om det står helt klart att jordbrukets hållbarhet måste vara en av forskningspolitikens främsta prioriteringar har innehållet i det sjätte forskningsramprogrammet redan till stor del slagits fast, och vi kan bara göra mindre ändringar av årsplanerna.
Därför måste vi lägga ned stor möda på att ta fram det sjunde forskningsramprogrammet.
Kommissionen prioriterar forskning om alternativa produktionsmetoder och inkomstkällor på landsbygden, liksom strävanden att bryta med det fragmentariska angreppssättet till fromma för forskning om hela kedjan – från producenten till konsumenten i viss mening.
Frågorna om livsmedlens säkerhet och kvalitet fortsätter att spela en mycket speciell roll i detta sammanhang.
Det är också viktigt att allmänheten deltar i debatter om forskningen och att resultaten utvärderas.
Dessa överväganden ledde till att konferensen ” Vetenskapen i samhällets tjänst ” avhölls den14 och 15 oktober 2002, och att en andra konferens på temat kommer att hållas i februari 2005.
Forskningen om bättre spårvaccin måste utvidgas till att omfatta fler sjukdomar på A-listan, även om budgetramarna naturligtvis måste hålla.
Detsamma gäller forskning om läkemedel för relativt sällsynta djurarter samt växtskyddsmedel för mindre skördar.
På båda dessa områden finns det ett allt värre problem med att den privata sektorns forskare tappar intresset, eftersom det är uppenbart att vinsterna inte kommer att bli lika stora som om stora mängder läkemedel eller växtskyddsmedel används.
Här anser jag att den offentliga sektorn kan göra en insats.
Jag håller också med om åsikten att den sociala och miljömässiga forskningen om hållbar utveckling av landsbygden måste utökas och att det finns ett särskilt behov av forskning som kan stödja kvinnor i deras roll för landsbygdens utveckling – något som Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf nämnde tidigare.
Även om vi inte får tappa subsidiaritetsprincipen ur sikte håller jag med om att forskning ” direkt på gården ” skall uppmuntras, med tyngdpunkten vid diversifierat jordbruk och anpassade odlingsmetoder.
Under utgiftskategorin ” Vetenskapligt stöd till politikområden ” prioriteras redan forskning om användning av råmaterial i jordbruket.
Liksom sina föregångare finansierar det aktuella ramprogrammet projekt som har med miljövänlig odling och billiga odlingsmetoder att göra, även om man i det här sammanhanget skall komma ihåg att det också finns ett behov av att ta fram forskningsmaterial om internationella frågor och särskilt om frågor som berör utvecklingsländerna, särskilt nu när vi är mitt uppe i en WTO-förhandlingsrunda.
Jag vill inte sluta utan att ha nämnt det faktum att vi inte helt enkelt kan nonchalera forskningen om bioteknologi, eftersom detta är ytterligare ett område där vi kan vänta oss resultat som potentiellt kan komma till användning inom jordbrukssektorn, under förutsättning att det bedrivs en tillräckligt intensiv forskning.
Överlag anser kommissionen att parlamentets betänkande är viktigt och att det även fordras ett meddelande om vilken framtida inriktning och struktur jordbruksforskningen skall ha samt hur den skall främjas.
Vi kommer att ta fram ett sådant.
