# ID: svediakorp-gov444579
# author: Graefe zu Baringdorf (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 672
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag anser att detta betänkande och den korta debatt om det som snart följer passar väl in i det vi har diskuterat: inte bara med fågelinfluensan, utan också med Garotbetänkandet, som belyste de svårigheter som det europeiska jordbruket brottas med samtidigt som det framhöll hur viktigt det är på grund av att det spelar en roll med flera funktioner och med tanke på jordbrukets ställning som en dominerande faktor i den övergripande ekologiska och sociala balansen i jordbrukslandskapet.
Vi måste begrunda varför jordbruket befinner sig i en så svår situation vad detta beträffar, trots att Europeiska unionen är ett av de områden som importerar mest jordbruksprodukter och livsmedel.
Varför avsätter man i det sjätte forskningsramprogrammet bara 5 procent av medlen till jordbruket?
Det är det som betänkandet handlar om.
Det är inte rättvist med tanke på jordbrukets betydelse, och man måste också notera att den jordbruksforskning som det talas om i detta ramprogram till stor del syftar till att rationalisera produktionen, inte till att skapa hållbarhet.
Ta till exempel problemet med genetiskt modifierade organismer: även om man måste erkänna att det läggs ned stora summor på genmanipulation görs det inte så mycket när det gäller samexistens och hållbar och långsiktig odling av grödor som har modifierats genetiskt vid sidan av grödor som inte har modifierats.
Låt mig emellertid återgå till diskussionen om fågelinfluensan i förmiddags.
Vi kan inte undgå att märka att vissa raser som har anpassats för industriell produktion står i motsats till de traditionella och inhemska raserna i de länder där influensan förekommer.
De förra har utvecklat ett immunsystem som kan klara av vissa sjukdomar, men måste nu tampas med genetiska defekter som kan påverka de inhemska rasernas immunsystem.
Följden är att det är här som pandemin slår till, och de inhemska raserna sorteras ut – det vill säga förintas – så att de genetiska resurserna i dessa länder, som framför allt är avgörande för deras självförsörjningsjordbruk och livsmedelsresurser, också blir lidande.
Frågan måste ställas – och detta vore verkligen ett ämne för forskningen – varför dessa industrier över huvud taget kommer till dessa länder.
Gör de det för att lösa det hungerproblem som finns där, eller gör de det för att produktionsvillkoren och möjligheterna att få större avkastning på det kapital de investerar är bättre?
Granska situationen så kommer ni att upptäcka att varken dessa industrier eller deras kapital i allmänhet hör hemma i de här länderna.
I stället är det så att kapitalet kommer härifrån, från industriländerna som vill göra affärer där, och sedan klagar vi i denna kammare – som Georges Garot gör i sitt betänkande – på att vårt jordbruk producerar mindre.
Det är inte längre konkurrenskraftigt, eftersom dessa länder har annorlunda sociala, miljömässiga och hygieniska standarder.
Jämförande studier av detta skulle vara ytterst användbara.
Jag nämnde självförsörjningsjordbruket, som är en viktig källa till livsmedel inte bara i de här länderna, utan också i EU: s nya medlemsstater i Central- och Östeuropa.
Detta är ytterligare ett ämne som man borde forska i.
I det här betänkandet har vi fäst ytterst stor vikt vid frågan om vilken roll kvinnorna spelar för det arbete som utförs.
De flesta kvinnor som arbetar inom det industrialiserade jordbruket har lågt värderade arbeten, men i andra delar av jordbruket tenderar de att spela ledande roller som är avgörande för om dessa landskap skall bevaras.
Den poäng vi försöker få fram i stort är att vi förväntar oss att jordbruket kommer att uppmärksammas i högre grad när nästa – det vill säga det sjunde – forskningsramprogrammet tas fram, och att de förväntade resultaten av jordbruksreformerna i Europeiska unionen och förändringar på andra håll i världen bör åtföljas av forskning som ger oss inblick i vilken inriktning vår politik bör ha under de kommande åren och decennierna.
