# ID: svediakorp-gov444574
# author: Schierhuber (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Låt mig börja med att tacka Georges Garot för hans initiativbetänkande.
Inkomstpolitiken i jordbrukssektorn har en direkt inverkan på hur lockande livet som jordbrukare ter sig, och således på den fortsatta jordbruksproduktionen, vilket hänger samman med dess effekt på landsbygdens utveckling.
Europas jordbrukare har mycket olika inkomster.
Under de senaste åren har jordbruket tvingats utstå djupgående strukturella förändringar, och de är inte över än.
Bara mellan 1995 och 2002 minskade antalet jordbruksföretag i EU med i genomsnitt 15,7 procent.
De europeiska jordbrukarnas inkomster består delvis av direkta betalningar och inte bara av produktionsvinster.
Dessutom finns det inget samband mellan de sänkta priserna på basprodukter från jordbruket och förändringarna av de priser som konsumenterna betalar för sin mat.
I framtiden kommer också produktionskostnaderna att stiga till följd av de större kraven på jordbruket, men jordbrukarnas kompensation kommer inte att stiga i samma takt.
Kompensationen är till för att garantera att samhällets behov fylls: önskemålen om hälsosamma och säkra livsmedel och om en miljö som det går att leva i.
Kompensation till jordbruket kan rättfärdigas som en betalning för tjänster till samhället med flera funktioner, framför allt – som Giacomo Santini sade – i de bergiga, mindre gynnade och perifera regionerna i EU.
Europeiska unionens jordbruk behöver också en stark dos företagaranda och en underliggande roll i produktionen.
Hur jordbrukarna ser på sin egen yrkesroll och sin ställning i samhället beror alltmer på i vilken utsträckning jordbrukspolitiken främjar jordbruksföretagande.
Det är detta de enskilda instrumenten skall inriktas på, men den gemensamma jordbrukspolitiken får inte tillåta att den första pelaren spelas ut mot den andra.
Vi får heller inte bortse ifrån kravet på att dessa jordbrukspolitiska instrument tillhandahålls under en fastställd period, så att det blir möjligt att planera och agera under en längre tidsperiod.
Det går inte att komma ifrån att budgetplanen är ett sätt att i viss mån ge våra jordbrukare den säkerhet de behöver för att planera för framtiden.
Den behövs i jordbruket och på landsbygden.
