# ID: svediakorp-gov444571
# author: Santini (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 311
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Garotbetänkandet är rimligt och realistiskt och därmed positivt, även om inte alla siffror i det stämmer för de olika former av jordbruk vi har i unionen.
Till exempel gäller inte inkomstökningen med 7 procent och minskningen av antalet jordbruksföretag med 15,7 procent jordbruk i bergsområdena.
Där är siffrorna tyvärr helt andra: inkomsterna har bara ökat med 1 procent och mer än 25 procent av jordbruksföretagen har upphört.
Därför vill jag framhålla att jordbruk i bergsområdena inte är en sekundär aspekt av europeiskt jordbruk i stort: det omfattar 20 procent av den odlingsbara jorden och 30 procent av marken.
5 procent av de europeiska medborgarna bor i bergsområden.
Att lämna bergen har inte bara ekonomiska, utan också sociala och miljömässiga konsekvenser; det vet vi.
Att lämna bergen innebär att äventyra ett helt system, den hydrogeologiska balansen och kontrollen över skogsutbredningen.
Det innebär att sätta punkt för all slags bondgårdsturism, vilket skulle få återverkningar för dalområdena också.
Vilka möjliga lösningar finns det då?
Att betala ut en fast och tillräcklig kompensation till jordbrukare i bergsområdena som tar hänsyn till engagemanget för ett jordbruk med många funktioner och att lansera en specifik men heltäckande politik för bergsområdena som innebär att också områdena med de mest ogynnsamma förutsättningarna garanteras service och stöd för att förbättra livskvaliteten i stort och alltså inte bara den ekonomiska ställningen för dem som har valt att bo där.
Det starka engagemanget för landsbygdens utveckling – som visar sig i reformeringen av GJP nyligen – ger vissa garantier, men det räcker inte.
Bergsområdenas specifika karaktär måste uttryckligen erkännas i fördragen och i de strukturella åtgärderna, och vi måste ha modet att agera beslutsamt för att så långt som möjligt komma ifrån de begränsningar som statsstöd innebär.
