# ID: svediakorp-gov444570
# author: Figueiredo (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 545
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill börja med att säga att jag är upprörd över att kommissionär Franz Fischler inte är här.
Det är helt enkelt otroligt, med tanke på hur viktig den här debatten är.
Jordbrukarna har rätt till anständiga inkomster.
Därför måste ledstjärnan för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) vara att garantera lönsamma producentpriser, så att jordbrukarna tillförsäkras en anständig levnadsnivå i likhet med andra verksamhetsområden.
Detta kommer i sin tur att medföra att jordbruket blir hållbart inom hela EU: s territorium.
Dessa mål finns inbyggda i GJP, men politikens mekanismer – som lägger tonvikten på sänkta producentpriser och avreglering av jordbruksmarknaderna både externt och internt – strider helt emot dem.
Vi vet att denna politik bär skulden för att tusentals jordbruksföretag och arbetstillfällen har försvunnit genom att den har främjat en koncentrerad, intensifierad och vertikal produktion, en centralisering av markägandet och en tilltagande flykt från landsbygden.
Den har dessutom förvärrat orättvisan med den ojämna fördelningen av jordbruksstödet mellan producenter, produktion och länder.
Det är denna modell som, tolv år efter GJP-reformen 1992, permanentar den djupa orättvisan i att 20 procent av de större företagen får 80 procent av stödet.
I Portugal får 1 procent av de stora företagen nästan hälften av detta stöd, vilket är något vi alltid har ifrågasatt.
Den aktuella reformeringen av GJP, med ett frikopplat produktionsstöd baserat på historiska rättigheter, permanentar denna obalans.
Beslutet att inte fortsätta med en verklig modulering och upprättandet av gränser för stödet innebar att vi missade ett tillfälle.
Stödet bör inte bara handla om att överföra pengar till landsbygdens utveckling, utan bör motverka den djupa ojämlikhet som råder i fråga om stödets fördelning mellan jordbrukare och länder.
Det är också viktigt att påpeka att sänkta priser på produkterna och höjda produktionskostnader ledde till att omkring 16 procent av jordbruksföretagen försvann mellan 1995 och 2002, även om man tar med den partiella kompensationen för produktionsstödet i beräkningen.
Inte för att konsumenterna fick någon glädje av dessa prissänkningar.
Konsumentprisindex steg faktiskt med cirka 11 procent under denna period, och producentprisindex sjönk med mer än 1 procent.
En avgörande – och oroande – faktor i detta läge är den stegvisa avregleringen av marknadsmekanismerna i GJP samt det faktum att dessa mekanismer gör skillnad mellan kontinental produktion och produktion i Medelhavsområdet.
Med tanke på hur instabil och unik jordbrukssektorn är måste vi införa verksamma mekanismer för att reglera marknaden och stabilisera utbudet så att jordbrukarnas inkomster kan tryggas.
Det är också viktigt att vi, som föredraganden förespråkar, skapar ett fullgott externt skydd för jordbruket och att vi skapar gemenskapsmekanismer som gör att vi kan ingripa om det inträffar nödsituationer för sektorn.
Vi tycker också att landsbygdens utveckling bör förstärkas, även om det skulle medföra ökade jordbruksutgifter, inte en frysning till 2013 som rådet beslutade i Köpenhamn.
Genom att öka utgifterna för jordbruket skulle vi kunna erbjuda jordbrukare i de minst gynnade regionerna eller med de lägsta inkomsterna kompensation.
Det är viktigt om vi skall kunna bibehålla ett jordbruk med många funktioner och jordbruksprodukter med hög kvalitet.
