# ID: svediakorp-gov444566
# author: Souchet (NI ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 206
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – I Lagebetänkandet betonar man med rätta att de åtgärder för att hantera bestånden som Europeiska unionen har antagit alltför ofta bygger på felaktiga och otillförlitliga vetenskapliga diagnoser.
De socioekonomiska konsekvenserna av åtgärder som antas på så bräcklig grund är betydande: det handlar om hela fiskbestånds och hela industriers överlevnad.
Därför måste de vetenskapliga ansträngningarna öka och både gälla biologin i den marina miljön och valet av fiskeredskap, liksom de socioekonomiska konsekvenserna av åtgärderna för att förvalta bestånden.
Den nuvarande obalansen i den gemensamma fiskepolitiken (GFP), som inte överlag tar hänsyn till de gemensamma målen att bevara bestånden och se till att fisket kan fortsätta, måste definitivt rättas till.
Här måste de framtida regionala rådgivande nämnderna spela en helt avgörande roll när det gäller att formulera krav på vetenskaplig rådgivning.
De måste kräva en mängd alternativ för förvaltningen, tillsammans med uppskattningar av dessas biologiska och socioekonomiska konsekvenser.
En sådan utveckling skulle möjliggöra ett förhållningssätt som inte längre är brutalt och omöjligt att vända, utan gradvist, successivt, flexibelt och ständigt anpassningsbart.
Jag är glad att de ändringsförslag som jag har lagt fram med den här inriktningen kunde antas.
