# ID: svediakorp-gov444508
# author: Maat (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 345
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill gratulera Georges Garot till hans betänkande.
Han är en av de parlamentsledamöter som jag hyser mycket stor aktning för.
Jag har läst hans betänkande, och min kritik i detta fall är att det präglas alltför mycket av ett socialistiskt synsätt.
Bonusrättigheterna har fått alltför stor uppmärksamhet, medan jordbrukets och trädgårdssektorns konkurrenskraft har fått för lite.
Om EU: s diskussion om jordbruksinkomsterna kan generellt sägas att den präglas alldeles för mycket av frågan om storleken på bonusrättigheterna i stället för vilka marknadsproblemen är.
För att börja med bonusrättigheterna får Nederländerna en alldeles för liten del av EU: s budget.
Nederländerna svarar för 7 procent av jordbruksproduktionen inom Europeiska unionen, men får bara 2,1 procent av jordbruksbudgeten och 1 procent av budgeten för landsbygdsutveckling.
Detta är helt oproportionerligt.
Det finns förstås en anledning till detta.
Förhandlingarna i Berlin 1999 leddes av Wim Kok och Gerrit Zalm, och ingen av dem har något intresse för jordbruk och trädgård.
Det är inte bara förklaringen till att den nederländska landsbygden inte mottar vad den har rätt till – det är också den verkliga förklaringen till att det nederländska nettobidraget till Europeiska unionen är så högt.
Detta överdimensionerade bidrag rättas bäst till genom att Nederländerna får ett väsentligt högre stöd för jordbruk och landsbygdsutveckling.
Det finns också en annan fråga inom utvecklingen av jordbruksinkomster som har fått alldeles för lite uppmärksamhet, nämligen situationen för de så kallade fria produkterna.
EU: s höga krav på miljöhänsyn, livsmedelssäkerhet och djurskydd påverkar indirekt kostnadspriserna på t.ex. kött, grönsaker och potatis, och är till kostnadsmässig nackdel för EU: s jordbruk på världsmarknaden.
Det är den egentliga anledningen bakom ett antal kriser, däribland den nuvarande inom svinuppfödningen.
Mitt förslag är att det vid nya lagförslag för Europeiska unionen som påverkar jordbruk och trädgård skall göras en inkomstbedömning för att kontrollera de reella återverkningarna av denna lagstiftning på arbetarna ute på fälten.
