# ID: svediakorp-gov444507
# author: Souchet (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 520
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman – tyvärr kan jag inte säga ” herr kommissionär Fischler ” eftersom hans stol är tom – mina damer och herrar!
Intresset för detta initiativbetänkande om utvecklingen av jordbruksinkomster inom Europeiska unionen beror mer på de frågor som det ger upphov till än på de svar det är ägnat att ge.
Kärnfrågan är odiskutabel.
Vi kan använda vilka fina ord vi vill om den europeiska jordbruksmodellen – multifunktionell, hänsynsfull mot djur och natur, garant för livsmedelssäkerhet, spridd över hela vårt område –, men om det inte finns aktörer på plats för att genomföra modellen, dvs. jordbrukare med tillräckliga inkomster för att utföra sitt jobb, leva av sin verksamhet och låta den tilltala kommande generation, så kommer modellen att förbli en utopi, en hägring, tomma ord och lögn.
Det problem som tas upp i betänkandet är i sanning det som vi kommer att ställas inför de kommande åren.
Att gemenskapsjordbrukarens genomsnittslön, ett abstrakt och därför konstgjort statistiskt begrepp, inte redan har sjunkit ännu mer, trots att priserna systematiskt har sänkts, beror på flera tuffa omstruktureringar som kännetecknas av en dramatisk minskning av antalet anställda inom jordbruket och en mycket snabb ökning av koncentrationen av gårdar, vid sidan av en produktionsintensifiering.
Men om vi även i framtiden vill behålla det största antalet jordbrukare av alla medlemsstaterna kan vi inte fortsätta att ha denna trilogi som kännetecknas av försvinnande, koncentration och intensifiering.
Europeiska unionen kan inte längre förlita sig på denna typ av justeringar för att behålla sitt jordbruk och utveckla sin jordbruksmodell.
Inte heller kan vi fortsätta att räkna med en ökning i jordbruksanslagen för att täcka de extrakostnader som kommer att uppstå i och med de nya normer om mångfunktionalitet som samhället kräver.
Tvärtom är budgeten tänkt att minska under de kommande tio åren, och det finns inga tecken på ändringar i den tendensen.
Till skillnad från föredraganden anser jag att reformen från juni 2003, som främst tillkom med annat än jordbruket i åtanke, nämligen önskan att nå en överenskommelse med Världshandelsorganisationen (WTO) och att göra besparingar i budgeten, inte kan bidra i någon större utsträckning till att lösa problemet.
Tvärtom är det troligt att reformen i kombination med frikopplingen gör att koncentrationen, intensifieringen och markspekulationen ökar; alla tre är de tendenser som kommer att leda till att unga avskräcks från att ägna sig åt jordbruk och att sektorn blir alltmer inriktad på ekonomisk vinst.
Om vi vill undvika allt detta måste vi omdefiniera gemenskapens mål, och vi kan inte skjuta upp detta till en obestämd tidpunkt.
När det dyker upp länder med strukturella produktionsförhållanden som fullständigt slår ut konkurrenskraften hos EU: s jordbruk, är det oansvarigt att tro att det bara är en politik för kvalitetsprodukter eller specialprodukter som skulle alstra tillräckligt med inkomster för att låta våra jordbrukare fortsätta att verka över hela vårt område och samtidigt tillhandahålla de produkter och produktionsförhållanden som samhället vill ha.
