# ID: svediakorp-gov444506
# author: Mathieu (EDD ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 705
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Betänkandet är ett bra initiativ, och jag gratulerar författaren till det.
Det gör att vi får reda på den aktuella situationen för jordbruksinkomster just före reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och utvidgningen av Europeiska unionen.
Det kommer därför att bli ett referensdokument för oss om några år, då jag hoppas att vi skall mötas igen här i kammaren för att utvärdera följderna av reformen för våra jordbrukares inkomster.
Kommer anslutningen av tio nya länder som själva har en stor jordbrukssektor och närmandet av de europeiska jordbrukspriserna till världsmarknadspriserna att ge oss en bättre framtid?
Jag vill inte vara någon domedagsprofet, men jag betvivlar det tyvärr.
I betänkandet lyfts några viktiga fakta fram, i synnerhet den sjuprocentiga ökningen av europeiska jordbruksinkomster under sju år, vilket döljer många skillnader mellan regioner och sektorer, samt bygger på en försämring av den europeiska jordbruksmodellen, något som föredraganden framhöll i sitt anförande.
På tio år har en fjärdedel av EU: s jordbrukare försvunnit, gårdarna har blivit större och produktionen har intensifierats.
Vissa franska småjordbrukare har så låga inkomster att den franska regeringen har beviljat dem minimistödet RMI, ett socialbidragssystem för de allra fattigaste.
Jag själv kommer från Vogeserna, ett lantligt departement inte långt härifrån.
Mellan 1988 och 2000 sjönk antalet jordbruksföretag där med 40 procent, och antalet mjölkproducerande gårdar halverades.
Samtidigt ökade gårdarnas storlek med 65 procent och antalet kor per gård med 30 procent.
Denna koncentration inom jordbruket är skadlig för den europeiska modellen med familjejordbruk, vilket parlamentets betänkande mycket tydligt visar.
Frikopplat stöd är inte en hållbar lösning för jordbrukaren.
Enligt INRA-studien från Nantes kan delvis frikopplat stöd göra att den tänkta inkomsten för en mjölkproducent i ett intensivjordbruk 2008 har sjunkit med så mycket som 32 procent, eftersom det frikopplade stödet inte kommer att vara en tillräcklig ersättning för det tjugoprocentiga raset på mjölkpriser som väntas för 2006 – 2008.
Utarbetandet av detta betänkande gav tillfälle att rådfråga ett antal olika experter på området.
Alla pekade på den inneboende motsättningen i den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Hur i hela fridens dar kan vi tro att vi kan höja kostnaderna genom mångfunktionalitet, samtidigt som vi vill att priserna på jordbruksprodukter sjunker, så att vi får ned de europeiska priserna till samma nivå som världsmarknadspriserna?
Vad är lösningen för jordbrukarna som fångas mellan stigande produktionskostnader och sjunkande priser?
Ingen expert har kunnat tala om det för oss.
Slutligen tas i betänkandet upp en risk som bekymrar mig extra mycket, nämligen villkoret att småjordbrukare måste bedriva ekologiskt jordbruk för få stöd, eftersom deras inkomster i allt större utsträckning kommer att utgöras av stöd, i synnerhet med frikopplingen.
En småjordbrukare som inte klarar att uppfylla ett av de många direktiven, däribland Loiseaudirektivet, kommer att förlora sitt stöd och därmed sin inkomst.
Jordbrukarna, som redan är sårbara och har liten investeringspotential, kommer att se sina inkomster sjunka.
I betänkandet sätter man fingret på de ömmande punkterna i den gemensamma jordbrukspolitiken och dess senaste reform, och jag kan bara välkomna att dessa fakta dras fram i ljuset.
Vissa delar av betänkandet är dock tvetydiga, och jag kan inte stödja dem.
Jag kan inte be medlemsstaterna, citat, ” att tillämpa en partiell frikoppling ”, eftersom jag alltid har motsatt mig alla former av frikoppling, såväl partiell som total.
Jag är inte heller för, citat, ” att återställa jämvikten till förmån för den andra pelaren ”.
Den första pelaren, enligt vilken jordbrukare kan bibehålla lönsamma priser för jordbruksprodukter, kan inte försvagas till förmån för den andra.
Detta betänkande från parlamentet har den goda egenskapen att det innehåller en tydlig redovisning av några viktiga och ibland smärtsamma sanningar om den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det innehåller dock även ett tvetydigt stöd för huvuddragen i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken som min grupp redan har motsatt sig, och det är därför jag kommer att ha mycket svårt att stödja det.
