# ID: svediakorp-gov444501
# author: Kreissl-Dörfler (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag gratulerar Georges Garot till hans utmärkta betänkande; jag behöver inte upprepa så mycket av vad som redan har sagts.
Diskussionen om jordbrukarnas inkomster borde ha ägt rum för länge sedan; faktum är att de är alldeles för låga.
Jag kommer att illustrera de olika orsakerna till detta genom att ta Tyskland som exempel.
En av de viktigaste orsakerna är att jordbrukare fortfarande inte kan ta ut de marknadspriser för sina produkter som de behöver och som vore helt rättmätiga.
Förklaringen till detta tillstånd kan hittas i den benhårda konkurrensen mellan de sex, sju livsmedelskedjor som dominerar marknaden, ett slag om livsmedel som utkämpas på jordbrukarnas bekostnad.
Dessa kedjor ser jordbrukarna som leverantörer av billiga råvaror och inget annat.
Jag kan tillägga att samma sak gäller för många mejerier.
Här kan tilläggas att konsumenterna, dvs. de flesta människor, inte vet något om detta och faktiskt i viss utsträckning inte vill veta något.
Faktum är att högkvalitativ mat, som t.ex. produceras i enlighet med höga miljöskydds- och djurskyddsnormer, kostar; det är inget man kan få gratis.
Till och med, de tyska jordbrukarnas förbund, som företräder de flesta tyska jordbrukare, har haft ett finger med i spelet, eftersom de, enligt min uppfattning, under alltför lång tid inte bara har protesterat mot eller försenat viktiga reformer, utan faktiskt verkligen hindrat vissa av dem.
Deras ändlösa klagan om hur dåligt jordbrukare har det, vilket har varit deras mantra under årtionden, har nu nästan gjort allmänheten döv för jordbrukarnas rättmätiga krav och behov.
Låt mig tillägga att många jordbrukare upplyser mig om detta vid evenemang när representanterna för jordbruksförbundet har försvunnit.
De reformer som har antagits de senaste åren är dock desto viktigare för jordbrukarna; i själva verket borde de ha antagits för flera år sedan.
Att frikoppla stödet från produktionen är något som borde ha gjorts för länge sedan.
Vi här i kammaren har dragit vårt strå till stacken; nu är det upp till medlemsstaterna att genomföra dessa beslut på ett lämpligt sätt och en gång för alla avskaffa den orättvisa behandlingen av olika slags jordbruk, t.ex. mjölkproduktion och växtodling.
Låt mig nämna några siffror för er.
Hittills har 20 procent av jordbruksföretagen med 59 procent av jordbruksytan och 25 procent av arbetstillfällena mottagit 73 procent av direktstödet, och vi skall komma ihåg att tämligen lite har setts och hörts av dem som nu så högljutt beskärmar sig över de orättvisor som påstås bli följden av jordbruksreformen.
Vi socialdemokrater stöder ersättning till jordbrukare, eftersom de måste få en rimlig konsolidering för de tjänster de utför för allmännyttan inom ett multifunktionellt system och som priserna inte täcker.
Detta måste dock göras i enlighet med genomskinliga, öppna och begripliga lagar.
Ingen av oss kan komma runt frågan om vad högkvalitativa livsmedel faktiskt är värda för oss.
Vi köper bara det bästa och dyraste drivmedlet till motorerna i våra bilar, men när det kommer till vår egen kropp, som är vår motor, som vi inte kan leva utan och som är tänkt att fungera utan att protestera i minst hundra år, då struntar de flesta av oss fullständigt i vad vi driver den med.
Allt som räknas är att det skall vara mycket och billigt.
Det går inte ihop.
Även om det i nuläget kanske är önsketänkande, så anser vi att det bästa vore om jordbrukarna kunde leva väl på den betalning de får för sina produkter.
Det är vad vi socialdemokrater arbetar för.
Tack skall ni ha.
