# ID: svediakorp-gov444500
# author: Jeggle (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 668
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja börja med att varmt tacka Georges Garot för hans initiativbetänkande om jordbruksinkomsternas utveckling inom Europeiska unionen.
Personligen vill jag tacka honom särskilt för hans uppriktiga och konstruktiva samarbete i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.
Medlemsstaterna arbetar för närvarande med att som en del av sin nationella politik genomföra slutsatserna från Luxemburg om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Vår utgångspunkt är att det satts ett tak för jordbruksbudgeten, i enlighet med slutsatserna från Bryssel.
De tillgängliga medlen måste från och med nu fördelas mellan jordbrukare i ett EU med 25 stater snarare än ett EU med 15, och de måste dessutom i framtiden användas med större åtskillnad än tidigare, så att medel från den första pelaren – direkta betalningar, med andra ord – kan flyttas till den andra pelaren, dvs. landsbygdsutveckling.
Detta är något som vi alla här i kammaren alltid har krävt.
Georges Garots betänkande innebär en enastående bedömning av situationen genom att man där, mot bakgrund av utvidgningen, analyserar de faktorer som jordbruksinkomsterna för närvarande beror på.
Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna anser att det finns grundläggande mål som måste uppfyllas med hjälp av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Dessa är följande: För det första att garantera en rättvis inkomstnivå för dem som arbetar inom jordbruket.
För det andra måste jordbrukspolitiken upprätthålla jordbruksverksamheten över hela Europeiska unionens yta genom att stabilisera inkomsterna.
Vi tror därför för det första att bibehållandet av nivån för offentligt stöd till jordbruket är motiverad, särskilt för att belöna de mångfunktionella tjänster jordbruket tillhandahåller för samhällen och för att garantera att jordbrukarna finns kvar i alla regioner, vilket det sörjs för i den första pelaren.
För det andra tror vi att det finns ett berättigande för att gemenskapens budget skall garantera sysselsättning, särskilt i mindre gynnade landsbygdsområden, och för att jordbruk skall belönas för att ha anpassat sig till samhällets nya krav, vilket är vad vi förstår av den andra pelaren.
I hopp om att omvandla dessa principer till verklighet har vi i Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling lagt fram ett antal ändringsförslag där vi lyckats få föredraganden med oss, vilket jag nämnde i början av mitt inlägg.
Vårt särskilda förslag innefattar exempelvis införandet av ett system för katastrofbetalningar, vilket redan är verklighet i andra stora jordbruksnationer.
Vi kräver framför allt att en stor andel av tillgängliga medel så långt det är möjligt skall förbli i jordbrukarnas händer.
Av detta följer med nödvändighet att vi är positiva till att den norm som slogs fast i slutsatserna från Luxemburg – med andra ord det samlade gårdsstödet – tillämpas när de genomförs på nationell nivå.
Vi begär slutligen att inga större snedvridningar av konkurrensen inom det europeiska jordbruket skall få resultera i att man väljer undantag enligt artikel 58.
Låt mig avsluta med att säga att vi måste komma ihåg att konkurrenskraft och mångfunktionalitet om och om igen måste granskas och bedömas, och att man måste ta berättigad hänsyn till utvecklingen.
Utan rimliga inkomster kommer ingen jordbrukare att kunna utföra sin uppgift att producera livsmedel och ta hand om Edens lustgård som vi fortfarande – tack och lov! – har här i Europa, på ett professionellt sätt och i linje med goda rutiner.
Vi måste därför ta tillgängliga medel i jordbruksbudgeten och använda dem, i ett Europa med 25 medlemsstater, på ett sådant sätt att konkurrenskraften mellan arbetande jordbrukare på marknaden får stöd.
Vi får aldrig förlora ur sikte behovet av att garantera unga jordbrukare en start och erbjuda dem bra framtidsutsikter.
Dessa är mer än någonsin utmaningarna vi måste anta.
Den gemensamma jordbrukspolitik som antogs i juni 2003 öppnar intressanta vägar för att göra detta.
