# ID: svediakorp-gov444499
# author: Garot (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 627
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Syftet med initiativbetänkandet om jordbruksinkomster är att hjälpa oss att se över genomförandet av den europeiska jordbruksmodellen som bygger på jordbrukens mångfunktionalitet och konkurrenskraft.
Inkomsterna är barometern för jordbrukens överlevnadsförmåga.
Utan tillräckliga inkomster försvinner jordbrukare, och produktionen flyttar från de ömtåligaste områdena.
Men om jordbrukare slås ut och koncentrationen ökar riskerar vi att röra oss i riktning från den europeiska modell vi förespråkar, vilken innefattar förekomsten av jordbrukare på alla marker.
Analysen av inkomsterna är därför av uppenbart intresse.
De relevanta uppgifterna för perioden 1995 – 2002 är som följer: För det första har den genomsnittliga jordbruksinkomsten i Europa med 15 medlemmar ökat med 7 procent med stora nationella variationer, exempelvis + 32 procent i Portugal och – 30 procent i Förenade kungariket.
För det andra står det statliga stödet för över 50 procent av denna siffra, men fördelningen kan diskuteras.
Tjugo procent av jordbruken erhåller 73 procent av stödet för 59 procent av ytan och 25 procent av sysselsättningen.
För det tredje föll producentpriserna med 1,1 procent medan konsumentpriserna ökade med 11 procent.
För det fjärde beror den svaga förbättringen av denna genomsnittsinkomst på det faktum att kakan delas mellan allt färre jordbrukare eftersom antalet människor som arbetar inom denna sektor minskade med 15,7 procent under samma period.
Vi måste därför ställa oss frågan om företeelsen kan få fortsätta utan att den europeiska jordbruksmodellen äventyras.
Frågan är ännu mer allvarlig som tillämpningen av mångfunktionaliteten kommer att leda till högre produktionskostnader, även om det offentliga stödet kommer att sjunka för jordbrukare i de femton medlemsstaterna från nu och fram till 2013, framför allt på grund av ökat gemenskapsstöd till jordbruket i de tio nya länderna.
Europeiska unionen kan inte förbli okänslig för denna situation.
Vi måste tänka lite på inriktningen för de framtida förändringarna i den gemensamma jordbrukspolitiken för att se till att den överensstämmer med de två målsättningarna mångfunktionalitet och konkurrenskraft som vi har satt upp för jordbruket.
Ur den synvinkeln måste marknaden gå i riktning mot att belöna jordbruksproduktionen.
När det gäller offentligt stöd måste det i ökad utsträckning gå till att betala för de ideella tjänster som jordbruket utför för samhället.
Den senaste reformen inom den gemensamma jordbrukspolitiken innefattar positiva steg framåt i denna riktning, särskilt när det gäller att villkora och anpassa stödet.
Genom bortkopplingen fastställs det i den gemensamma jordbrukspolitiken emellertid historiskt förvärvade rättigheter som får effekten av att förhindra ersättning för mångfunktionalitet för alla jordbruk på alla territorier.
Det är därför absolut grundläggande att komma bort från dessa historiska rättigheter, något som successivt blir möjligt om anpassningen ökar avsevärt.
När det gäller marknadsgenererade inkomster rekommenderar jag att man återupprättar prioriteringen för prissättning och marknadspolitik och ansluter sig till uppfattningen att framsteg inom produktkvalitet, som ju är nödvändigt, är det enda som ger tillträde till dessa marknader.
Flera inriktningar måste därför öppnas eller bekräftas på nytt så att marknaden kan spela sin roll utan att priserna kollapsar och tar inkomsterna med sig.
Jag skall nämna dem: ” flexibel, produktionsbaserad reglering av tillhandahållande, införande av produktionsbaserade säkerhetsnät, uppmuntran från gemenskapen till sektorsvis politik för bättre fördelning av mervärde.
Vår import borde ha samma standard som unionens ”.
Av detta betänkande förstår ledamöterna att det fortfarande finns enormt mycket att göra om den gemensamma jordbrukspolitiken skall uppnå sina mål.
Vår europeiska jordbruksmodell var berättigad i sin utformning.
Det måste den bli igen i verkligheten.
Det är anledningen till att jag i ännu större utsträckning beklagar att kommissionären är frånvarande under denna debatt.
