# ID: svediakorp-gov444462
# author: Roth-Behrendt (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 842
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar, kommissionär Byrne!
Jag är säker på att kommissionen har gjort sitt bästa, och jag överlåter åt er att besluta om det är vad vi alltid vill läsa i ett betänkande.
Jag undrar också om det vi gör alltid är tillräckligt och om vi verkligen tänker i termer av det som kallas förebyggande konsumentskydd.
Kommissionär Byrne!
Det är inte bara er jag tänker på, utan oss alla liksom regeringarna och era kommissionskolleger.
Jag kommer till det strax.
Så snart vi fick de första rapporterna om fågelinfluensan stoppade vi omedelbart importen från Thailand till Europeiska unionen.
Det skulle inte ha behövts mycket fantasi för att samma dag tillkännage att hela Asien skulle spärras av, vilket skulle ha varit känsligt.
Det är kanske inte så klokt att använda dominosynsättet genom att starta med Thailand och sedan gå vidare till Vietnam och Kina.
Det skulle emellertid ha verkat riktigt med tanke på vad vi vet om hur affärer görs i dessa länder, och hur man där gör affärer med och säljer fåglar och andra djur.
Det som oroar mig är det permanenta tillståndet av -aktion.
Vi -agerar alltid.
Fågelinfluensan dyker upp och vi reagerar på den, och sedan händer ingenting under lång tid, vad det nu beror på.
Vi upptäcker att fågelkött innehåller dioxin – och vi reagerar.
Vi upptäcker att det finns förbjudna, giftiga och cancerframkallande läkemedel i räkor och andra produkter – och vi reagerar.
Vi reagerar emellertid alltid utan någon närmare eftertanke och glömmer sedan snabbt alltihop.
Det är så naivt, så gränslöst naivt, för vi vet att de villkor under vilka djur hålls i de länder vi diskuterar, och hygienstandarden i asiatiska länder, men även i Brasilien, är förfärliga jämfört med våra.
Eftersom detta är något som vi hela tiden frågar om här i kammaren skulle jag verkligen vilja veta vad som händer när kommissionärerna diskuterar detta.
När vi ber kommissionär Pascal Lamy att i diskussionerna om Världshandelsorganisationen prioritera konsumentskydd och hygienpolitik som frågor som bör diskuteras med tredjeland, vet jag att vi i bästa fall kan förvänta oss ett varmt leende till svar.
Vi kan nöja oss med det, men om vi inte ändrar vårt eget system också kommer vi att fortsätta att hamna i situationer som denna; vi blir tvungna att reagera på en pandemi som skrämmer vårt folk och – jag säger detta fullständigt allvarligt – självfallet kommer att inverka på ekonomin.
Som Caroline F. Jackson sade hamnar det mesta av det hackade kycklingköttet i hamburgare eller i kinesisk färdigmat av det ena eller andra slaget.
Människor är ur balans; de kommer att sluta att köpa dessa produkter under en tid, och detta kommer självfallet att i stor utsträckning påverka vår ekonomi.
Anledningarna till allt detta är mycket enkla och står att finna inte bara i hygienvillkoren utan även – och låt mig säga det tydligt – i att vi varit för veka.
Kommissionär Byrne!
Som ni minns vände jag mig till er för en tid sedan när vi diskuterade dioxin och andra produkter, för att avisera ett förbud mot import från Kina och andra länder, bara för att skapa en disciplinär eller utbildningsmässig effekt.
Sedan är vi alltid vänliga och säger att dessa länder måste få vårt stöd.
Det är ett misstag.
Vi kommer att ha något att säga senare om Europeiska centrumet mot smittsamma sjukdomar.
Ni hänvisade till allvarliga steg, dvs. till allvarliga åtgärder och tillvägagångssätt.
Jag är säker på att de alla kommer att bli fantastiska, men först om några år.
Just nu är de inte till någon som helst nytta för oss; just nu är det enda som är till någon nytta för oss att säga att vi kommer att skydda folket i Europeiska unionen, för det är för dem vi arbetar här i kammaren.
Låt oss skydda dem!
Är vi säkra på att det virus som överför fågelinfluensa bland fåglar och fjäderfä inte kan överföras till människor?
Har vi forskat tillräckligt?
Detta för mig till min nästa punkt som också blir min sista, herr talman.
När vi diskuterar Europeiska unionens budget och budgetplanen talas det alltid en massa om regionalpolitik och stödpolitik och andra frågor.
Har jag någonsin hört något sägas om hur vi på ett övertygande sätt kräver av medlemsstaterna att de skall se till att tillräcklig forskning sker för att skydda människor från sjukdom?
Aldrig, i det sammanhanget, och det är inte heller någon av Europeiska unionens prioriterade frågor.
Kommissionär Byrne!
Jag skulle vara tacksam om ni kunde se till att budgetplanen som en av sina prioriteringar innefattade en skyldighet att satsa medel på forskning om vaccin mot sjukdomar som kan komma i vår väg i framtiden.
