# ID: svediakorp-gov444453
# author: Arvidsson (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 343
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill välkomna kommissionens meddelande om reform av statsägda företag i utvecklingsländerna.
Jag vill dock samtidigt beklaga den allmänt negativa inställning till fri företagsamhet och privat ägande som framkommer i förslaget till betänkande.
Den höga levnadsstandard och den välfärd som västvärlden, Japan och Australien har uppnått är inte en följd av monopol och protektionism, utan ett resultat av den fria marknadsekonomins och det fria företagandets många utvecklingsfrämjande och välfärdsfrämjande drivkrafter.
I Europa har detta faktum varit särskilt tydligt.
Halva vår kontinent har provat en annan metod med centralstyrning och stora statsmonopol.
Monopolsocialismens ineffektivitet och kollaps i Europa är en erfarenhet och en bitter läxa för många europeiska folk.
Det är en läxa som vi inte bara bör utan även har en skyldighet att föra ut till länder som vill bygga ett demokratiskt välfärdssamhälle.
Utvecklingsländerna måste få samma möjlighet att utveckla och skapa en ekonomisk modell med fri konkurrens och öppen marknadsekonomi.
Det är inte EU: s uppgift att försöka hindra en utveckling mot en välståndsbringande konkurrens.
Det är inte för mycket marknadsekonomi som har varit det stora problemet i utvecklingsländerna.
Tvärtom är problemet för litet fri ekonomi och för mycket monopol vilket har lett till misshushållning, korruption och stagnation.
Jag delar till fullo uppfattningen om människans behov av rent vatten, fungerande avlopp, basal hälso- och sjukvård, grundläggande utbildning och tillgång till energi.
Men det är inte ägandeformen i sig som är det viktigaste utan hög flexibilitet och effektivitet för att fullgöra dessa servicetjänster.
Där är konkurrensen av stor betydelse.
Utvecklingsländerna behöver naturligtvis ett juridiskt ramregelverk, och kanske är detta ett område där EU kan vara utvecklingsländerna till stor hjälp.
Dagens politiska lösningar i många utvecklingsländer är tyvärr ofta ineffektiva och dyrbara och når endast en begränsad del av befolkningen.
De utvecklingsländer som har lyckats ta steget från fattigdom till välfärd och rikedom har alla prioriterat konkurrens och effektivitet, inte monopolbyggande och statlig centralstyrning.
