# ID: svediakorp-gov444450
# author: Maes (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 355
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Hans Modrows betänkande fäster med rätta uppmärksamheten på ett antal smärtsamma områden i den privatiseringsmani som har gått fram över många utvecklingsländer.
Nationaliseringsperioden under avkoloniseringsepoken följdes av en period med vilda privatiseringar av företag, vilket ofta bara ledde till att dessa utarmades.
Undantagslöst var det den politiska eliten som plockade åt sig vinsterna och placerade dem på utländska bankkonton under båda perioderna.
Det var också undantagslöst västliga multinationella bolag som agerade som korrumperade företag för att för en spottstyver lägga beslag på vitala nationella industrier som till exempel gruvdrift och råvaruproduktion.
När jag besöker Afrika, blir jag ofta generad på deras vägnar över deras oetiska uppträdande, till exempel över det sätt på vilket kopparsektorn i Zambia, genom stängningen av gruvorna, har dragit med sig en hel social struktur, en ekonomisk struktur, i sitt fall, som har ödelagt ett helt land.
Jag inser att utvecklingen av ett land kräver investeringar.
Men kan inte Europeiska unionen spela en mer positiv roll för att bidra till att sådana förhållanden skapas som garanterar att reformerna i de statsägda företagen kan fortsätta på ett mer gynnsamt sätt för utvecklingens skull?
Jag efterlyser inte dogmatism utan ett verkligt partnerskap.
Ett fattigt land klarar ofta inte av den finansiella makten hos ett multinationellt företag, vars budget är många gånger större än landets egen budget.
Om inte ens vi kan se till att de etiska uppförandekoderna för företag efterlevs, hur kan vi då förvänta oss att dessa fattiga länder skall göra det?
Jag instämmer i föredragandens krav på större uppmärksamhet och mera resurser för att göra det möjligt för små företag i den informella sektorn att övergå till den formella ekonomin och också i kravet på mera resurser till kvinnorna, som ofta är verksamma inom denna informella sektor.
De måste komma i första hand i fråga om bistånd, eftersom deras företag antagligen erbjuder det mest direkta sättet att ta itu med kampen mot fattigdomen i deras land.
