# ID: svediakorp-gov444447
# author: Deva (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 580
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag berömmer utvecklingen av föredragandens tankar de senaste åren om detta ämne.
Det var ett nöje att arbeta med honom om detta betänkande i utskottet för utveckling och samarbete.
Det finns ingen enhetlig helhetsbetonad syn på förvaltningen av allmännyttiga företag som passar alla utvecklingsländer.
Bevis från utvecklingsländer efter deras självständighet de senaste 50 åren visar att statsägda företag i de flesta fall har misslyckats med att effektivt och kostnadseffektivt tillhandahålla vatten, avfallshantering, kommunala tjänster, vägtransporter, luftfartstjänster, gruvdrift, återbeskogning och energiförsörjning, vilket har gjort att de belastat de offentliga finanserna i stor utsträckning, hämmat den ekonomiska tillväxten och utarmat de fattigaste.
Fattigdom, sjukdomar och förlorade ekonomiska möjligheter har ökat på grund av att den statliga förvaltningen av allmännyttiga företag sköts av byråkrater vars främsta prioritering är anställningstrygghet och inte ekonomisk effektivitet: titta bara på det raserade sovjetiska systemet.
Det är absolut nödvändigt att göra den privata sektorn delaktig i tillhandahållandet av offentliga tjänster i utvecklingsländer för att öka kostnadseffektiviteten och den ekonomiska tillväxten.
Den privata sektorn kan på egen hand skapa hållbar sysselsättning och är den drivande kraften i varje modern ekonomi.
Allmännyttiga företag i utvecklingsländer bör privatiseras genom öppna internationella förfaranden som är lättillgängliga, snabba och enkla, och som kan infria kriterier för hållbar utveckling och i allmänhetens intresse.
I idealfallet bör beskedet om tilldelning vara den enda uppgiften för ett oberoende, utländskt finansinstitut som agerar på egen hand enligt internationella normer och rapporteringsvillkor, och som inte har någon intressekonflikt i det landet eller i det projektet.
Jag har studerat denna process i många år och har tyvärr kommit till en mycket tråkig och bitter slutsats: många utländska direkta investerare avskräcks av omständliga och mödosamma anbudsförfaranden, expertutredningar, bedömningskommittéer och kommittéer som bedömer andra bedömningar – arrangemang som skapats av tjänstemän i utvecklingsländer och sakkunniga i internationella organ för att tjäna pengar antingen genom avgifter eller korruption.
Dessa förfaranden är en öppen dörr till utarmning av länder genom försening, obeslutsamhet och korruption.
Ju fler beslutsfattare det finns i kedjan, desto mer korruption finns det.
Denna korruption har flera former.
Den första formen är den som påskyndar ett beslut och förbiser ett bättre bud, genom att betalningar görs till höga regeringstjänstemän, vilket man finner i östasiatiska länder.
Den andra formen av korruption som inte avslöjas lika lätt finns i sydasiatiska länder och Afrika, genom att betalningar görs för att stoppa en konkurrent med ett mer fördelaktigt bud.
I det förra fallet, trots korruptionen och de sämre tjänsterna som nu tillhandahålls, blir arbetet gjort och någon form av tjänst tillhandahålls, medan det i det senare fallet aldrig blir något gjort och ekonomin blir lidande.
Den förra är begränsad till de nord- och östasiatiska länderna, medan den senare är utbredd i Sydasien och Afrika.
När stora gränsöverskridande företag uppmuntras att investera i utvecklingsländer, genom utländska direkta investeringar, skall de också vara berättigade att göra motköpsinvesteringar.
Genom motköpsinvesteringar menar jag att de skall kunna placera en del av den investeringen i social kapacitetsuppbyggnad, i skolor, sjukhus, utbildningsanstalter och ungdomsgårdar, så att det finns ett allmänt inslag i privatiseringen av ett allmännyttigt företag som gör att alla drar fördel av företaget.
Detta är vägen framåt, med insyn och öppenhet.
