# ID: svediakorp-gov444441
# author: Souchet (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 482
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Samarbetssystemet som kopplar samman EU med AVS-länderna kännetecknas av att det utvecklas åt två olika håll samtidigt.
Å ena sidan är de ursprungliga institutionerna som instiftades genom Lomékonventionerna och bekräftades genom Cotonoukonventionen, främst den gemensamma parlamentariska församlingen, mycket uthålliga och livligare än någonsin, och betänkandet av Colette Flesch visar tydligt den innovativa utvecklingen i den gemensamma församlingen 2003.
Men å andra sidan tenderar samtidigt de mål och det innehåll i samarbetet som dessa institutioner skall genomföra att försvagas, degenerera, trivialiseras, bryta samman och upplösas så till den grad att de – om detta får fortgå – snart endast kommer att bestå av ekonomiskt bistånd med en övre gräns och standardavtal om frihandel som snarare blir en källa till problem för AVS-länderna än att vara verkliga instrument som stöder deras utveckling.
Inrättandet av tre ständiga utskott 2003, särskilt ett utskott för ekonomisk utveckling, finanser och handel som ansvarar för att se över den extremt känsliga frågan om förhandlingar om framtida partnerskapsavtal, stärker liksom föredraganden betonar den parlamentariska församlingens kontinuitet och möjliggör en ökad kvalitet i dess arbete.
Systemet med medföredragande är nyskapande och utskottets arbete kommer att leda till starkare, mer finjusterade, bättre förberedda och mindre rutinmässiga resolutioner som i sin tur kommer att leda till mycket mer djuplodande debatter än vad som var möjligt vid plenarmötet.
Men om den institutionella ramen förbättras och finjusteras måste vi ställa oss frågor om själva samarbetsinstrumentens framtid.
Om framtida ekonomiska partnerskapsavtal endast tillämpar principen om likvärdighet för konkurrenter, kommer inte det att innebära en risk för att de skapar oöverstigliga redovisningsproblem för AVS-länderna genom att dessa går miste om en stor del av sina tullintäkter, vilka är en viktig, ibland oumbärlig, del av deras budget?
Finns det inte också en risk för att EU-produkter och lokala produkter som ställs i direkt konkurrens med varandra utan tillräckliga skyddsåtgärder kommer att försvaga eller rentav kväva ett antal verksamhetssektorer i AVS-länderna?
Om vi vill göra vad vi kan för att få slut på dessa oberäkneliga utvecklingar måste detta unika parlamentariska forum mellan nord och syd som utgörs av den gemensamma parlamentariska församlingen se till att omfattande förhandlingar om partnerskapsavtal genomförs med den ambition och energi som behövs, särskilt på jordbruksområdet, som är grunden för utveckling.
Men AVS-länderna kommer bara att ha ett tillräckligt starkt jordbruk om det skyddas på lämpligt sätt som en spirande industri vid dess begynnelse.
Cotonouramen, som består av regionala ekonomiska zoner, kan ses som den lämpligaste ramen för att främja skapandet av homogena regionala gemensamma marknader med gemensamma yttre avgifter.
Det är genom att arbeta i denna riktning, herr talman, som AVS- och EU-länderna slipper de olika spelreglerna när de skall förhandla om jordbruk och världshandel i framtiden.
