# ID: svediakorp-gov444434
# author: Andersson (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 449
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill tacka föredraganden, som har utarbetat ett mycket bra betänkande.
Ibland när jag lyssnar på inläggen får jag en känsla av att det inte är hälso- och säkerhetsaspekterna för den enskilde individen som är huvudpoängen, vilket det egentligen är för lagstiftningen.
Jag blir rent ut sagt skrämd när jag hör de brittiska företrädarna för PPE-DE-gruppen och ELDR-gruppen.
De säger att vi, med tanke på att vissa arbeten har så låga löner, måste låta löntagarna jobba mer för att kunna kompensera dessa låga löner.
Vad är det annat än den modell som finns i USA, där man ibland behöver två eller tre arbeten för att över huvud taget kunna försörja sin familj?
Är det detta vi har kommit överens om i Lissabonprocessen?
Visst skall vi ha konkurrenskraft och tillväxt, men vi skall också ha högt uppställda sociala mål och möjlighet att förena familjeliv och förvärvsarbete.
Dessa principer, som vi har uttalat oss om, går stick i stäv mot en flexibilitet av det slaget.
Problemet är att undantaget har blivit regel i Förenade kungariket.
Det är aldrig meningen att ett undantag skall bli regel, men där har det blivit så.
Om undantaget utvidgas finns det risk för att medlemsländerna konkurrerar med längre arbetstid för att dra till sig produktion.
Är det ett sådant Europa vi vill ha, där vi konkurrerar socialt?
Nej, jag vill inte ha ett sådant Europa.
Jag tycker emellertid att vi skall ha flexibilitet, precis som Thorning-Schmidt sade.
Jag ser dock inte det individuella undantaget som en möjlighet.
Tänk efter hur beroende den enskilde löntagaren är av företaget när de skall komma överens om lön och arbetstid.
Det är ingen frivillighet, även om man säger det.
Det är mycket bättre att utnyttja arbetsmarknadens parter.
Det är skillnad mellan olika branscher och ibland kan man behöva särordningar för vissa branscher för att uppnå flexibilitet och samtidigt upprätthålla principerna för hälsa och säkerhet.
Därför förespråkar jag kollektiva uppgörelser, där man kan uppnå denna flexibilitet.
Jag är inte för en åternationalisering, eftersom det har samma effekt.
Det skulle innebära att länderna konkurrerar med varandra genom att dra till sig kapital för att man inte prioriterar hälsa och säkerhet.
Vi vill med vår europeiska modell stimulera konkurrenskraften, men samtidigt ha högt ställda sociala mål och möjlighet att förena arbetsliv och föräldraskap.
Låt oss leva upp till denna modell.
Då måste vi ta bort det individuella undantaget, samtidigt som vi bevarar flexibiliteten och den höga säkerheten.
