# ID: svediakorp-gov444432
# author: Thorning-Schmidt (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 614
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Grunden för hela arbetstidsdirektivet håller nu på att urholkas.
Påtryckningar utövas från två håll.
Först och främst i samband med de enskilda undantagen.
Philip Bushill-Matthews och Elizabeth Lynne är väldigt entusiastiska förespråkare för dessa enskilda undantag.
Jag anser dock att vi nu måste fråga dem varför dessa bestämmelser inte borde utvidgas till att omfatta hela lagstiftningen om arbetsmiljö om nu enskilda undantag är så fantastiska.
Varför skall vi stanna här?
Varför inte fortsätta och inbegripa buller, asbest och andra områden om det är en så lysande princip?
Det finns också ett utbrett missförstånd om att det är de enskilda undantagen som gör det möjligt att ha lång arbetstid.
Jag skulle vilja uppmana både Philip Bushill-Matthews och Elizabeth Lynne att åka omkring i Europa och besöka några arbetsplatser och komma till Danmark där de kommer att se att det faktiskt är möjligt att ha mycket lång arbetstid i olika industrier i Danmark och samtidigt uppfylla bestämmelserna i direktivet, eftersom det är mycket flexibelt.
Samtidigt får vi naturligtvis inte heller glömma att det vi här talar om är hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.
Det är inte bara något som socialdemokraterna har tagit upp för att vara nitiska eller överdrivet ivriga i syfte att begränsa enskildas flexibilitet.
Vi vet också att det finns tydlig statistik som visar på följderna.
Vi vet att det finns ett tydligt samband mellan lång arbetstid och olyckor i arbetet.
Det är dessutom allmänt känt att antalet sjukdagar ökar och att lång arbetstid faktiskt inte innebär högre produktivitet.
Vi kan inte heller bortse från att kvinnor hamnar i en svår situation om vi bara förlänger arbetstiden.
Den naturliga konsekvensen blir att många kvinnor kanske helt lämnar arbetsmarknaden.
Jag är säker på att också de konservativa i parlamentet anser att det skulle vara mycket olyckligt för den europeiska ekonomin.
Den andra pressen på arbetstidsdirektivet beror direkt på att kommissionen har undvikit att tala om vad den avser göra till följd av domarna i Jaeger och Simap-målen.
Dessa hårda domar har mött starka reaktioner i de nationella och regionala hälso- och sjukvårdsmyndigheterna som helt enkelt inte kan föreställa sig hur de skall få saker och ting att gå ihop om full lön skall betalas ut för jourtid.
Jag skulle vilja gå så långt att jag säger till kommissionen att om den inte gör något snart och lägger fram ett förslag, då kommer den själv att bidra till bilden av EU som något som är långt ifrån verkligheten och som inte kan presentera flexibla lösningar.
Vi behöver verkligen en ändring av direktivet som avskaffar möjligheten till enskilda undantag men fortsätter att ge utrymme för flexibilitet på områden där det finns behov av det, t.ex. i sjukvården.
Jag skulle i dag vilja be de konservativa att inse att ingen vill ha ett direktiv med mycket stränga bestämmelser.
Vi efterlyser alla flexibilitet, men vi får självklart inte förstöra principerna bakom lagstiftningen på detta område.
Jag skulle slutligen vilja att det i det reviderade direktivet också tydligt anges att det kan tillämpas genom kollektivavtal.
Jag säger inte detta bara för att ständigt återkomma till dansk praxis som lovordas för sina tidsbestämmelser, utan också för att man genom att tillämpa denna metod sätter stopp för individuella sätt att genomföra saker och ting, och samtidigt ser till att en mycket hög grad av verkligt genomförande av direktivet uppnås.
Därför är detta ett sunt sätt att arbeta och jag skulle därför vilja be kommissionen att i direktivet särskilt ange att direktivet kan tillämpas genom kollektivavtal.
