# ID: svediakorp-gov444431
# author: Hermange (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 435
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill betona att den text som vi skall rösta om och som rör ändringen av direktivet om arbetstidens förläggning är mycket viktig.
Ärade kommissionär, som Bartho Pronk sade, borde omröstningen ha ägt rum senast den 23 november 2003.
Vi befinner oss i denna situation därför att vi har väntat för länge.
Ordförande Prodi lade nyligen fram ett dokument för oss med titeln ” Genomförelse av Lissabonstrategin ”.
Vi kan inte förneka att vi för att göra Europa till världens mest dynamiska ekonomiska makt måste föra en politik som verkar för att hjälpa företag att anpassa sig till nya produktionsvillkor och till den ökande ekonomiska konkurrensen samtidigt som arbetstagarnas säkerhet och hälsa beaktas.
Av det skälet måste vi för att anpassa oss till marknadens realiteter utveckla en ganska flexibel lagstiftning.
Mot denna bakgrund beror arbetstidens förläggning på flera faktorer och den berörda verksamhetssektorns egenskaper samt yrket i fråga.
Det är därför som vi t.ex. redan har lagstiftat om mobila arbetstagare inom transportsektorn, men vi har erkänt och godtagit begreppet flexibilitet för personer som kör lastfordon över 3,5 ton.
Vi har också flera problem beträffande hemarbetande och också personer som arbetar under omständigheter som innebär vård av andra personer, eftersom privatlivet och yrkeslivet ofta sammanblandas på detta område.
Detta är punkt ett.
Punkt två är att vi, förutom dessa sektorsvisa skillnader, måste ta hänsyn till de särskilda egenskaperna hos de nationella systemen för arbetsmarknadsfrågor.
I vissa medlemsstater fastställs den genomsnittliga arbetstiden genom kollektivavtal eller avtal med de anställda, medan man i andra medlemsstater tillämpar enskilda undantag för att göra det möjligt för arbetstagare i t.ex. övervakande befattningar att inte omfattas av begränsningar vad gäller arbetstiden.
Jag håller naturligtvis med om att Europeiska unionen är skyldig att fastställa minimivillkor för arbetstidens förläggning för att garantera en hög skyddsnivå för arbetstagarnas hälsa och säkerhet.
Men bör inte unionen också ge företag möjlighet att reagera mot allmän praxis när de ställs inför andra restriktioner?
Därför anser jag att föredragandens åsikt skulle vara berättigad genom att man t.ex. godtar att undantag som fastställs i artikel 18 i direktivet gradvis avskaffas, såsom ni ursprungligen förslog, fru kommissionär, i utbyte mot att det i det framtida utkastet till ändring av direktivet införs undantag i artikel 6 för att tillåta att perioder utan arbete delvis beaktas.
Detta skulle troligen vara en övergångslösning som skulle göra det möjligt att ha minimiregler angående sociala frågor samtidigt som hänsyn tas till begränsningarna inom varje enskild sektor.
