# ID: svediakorp-gov444426
# author: Lambert (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 598
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag välkomnar detta betänkande och jag välkomnar kommissionens offentliga samråd om detta.
För dem som är intresserade finns information på webbplatsen.
Om vi är ärliga känner vi alla till de problem som långa arbetsdagar medför när det gäller hälsa och säkerhet, produktivitet och sociala relationer, både för individen och inom familjen.
Till exempel oroar sig flera medlemsstater mycket över de barn som lämnas utan lämplig tillsyn av vuxen medan deras föräldrar och anhörigvårdare är på arbetet.
Vi vet att kulturen med ” långa arbetsdagar ”, av vilka skäl det än är, skapar spänningar, stress och möjliga sammanbrott.
Jag befinner mig själv i ett mycket intressant läge genom att jag håller med Stephen Hughes denna kväll, och förvisso instämmer i det mesta av vad Bartho Pronk sade om att ” jour ” -frågan är möjlig att lösa mellan arbetsmarknadens parter i olika sektorer och på andra sätt.
Frågan om vem som bestämmer över din tid, vem som styr den, vem som säger var du måste vara vid vilken tidpunkt, är en nyckelfråga när man bestämmer om man verkligen är på arbetet eller inte.
När det gäller läkarnas engagemang, finns det verkligen ett enormt engagemang där, men jag känner mig inte säker i händerna på en läkare som har haft jour i 72 timmar och svajar av trötthet medan han försöker att fatta ett beslut om hur jag skall behandlas.
Det är en personlig erfarenhet.
Vi får höra att många människor vill arbeta långa arbetsdagar eftersom de verkligen älskar sina arbeten – precis som vi alla gör.
Det är bra.
Men vi medger också att det finns mer i livet än avlönat arbete.
Vi ser återigen i vissa länder en minskning av frivilligt arbete till exempel, med alla återverkningar som det har för samhället i stort.
Vi får också höra att vi behöver ytterligare flexibilitet så att människor kan arbeta övertid för att tjäna en lön som går att leva på.
Om det måste göras regelbundet, hävdar jag att det är problem med den grundlön som betalas, snarare än med rätten att fortsätta med obligatorisk övertid.
Vi känner alla till det tryck som utövas av grupper för att se till att man infinner sig för den övertiden, vare sig man vill eller inte.
Mycket av denna debatt låter för mig ibland nästan som könsdiskriminering: människor hävdar att den inte finns eftersom de aldrig har upplevt den.
En del av detta är frågan om huruvida människor har ett verkligt val eller inte, till exempel i Förenade kungariket med detta undantag, när det gäller om de arbetar långa arbetsdagar eller inte.
Vi känner till det enorma tryck som utövas på människor av arbetsgivarna, genom arbetsmetoder, genom ” just-in-time ” -produktion, genom en hel rad saker såsom en machoarbetskultur som säger att du inte är hängiven ditt arbete om du inte är där kl. 8 på morgonen och fortfarande där kl. 22.00 på kvällen.
Jag är säker på att flera i personalen i detta parlament känner igen den känslan.
Frågan om flexibilitet handlar om vem som fattar det beslutet.
Jag skulle vara nöjdare med många av Förenade kungarikets argument om jag kände att hela Förenade kungarikets regering verkligen ansträngde sig för att tillämpa reglerna.
Men jag ser inget bevis på detta och det är inte heller vad jag hör på möte efter möte.
