# ID: svediakorp-gov444418
# author: Hughes (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 638
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag gratulerar föredraganden för hans utmärkta arbete om arbetstidens förläggning.
Som kommissionsledamoten sade är detta en fråga som rör varje arbetstagare och familj inom Europeiska unionen.
Även om jag dock klart förstår att enskilda kommissionsledamöter inte alltid får som de vill när de vill det, är jag väldigt besviken på hur frågan om arbetstiden har hanterats av kommissionen i det stora hela.
Den hade tio år på sig att förbereda och ta fram förslag om hanteringen av avvikelser i undantagen och beräkningen på årsbasis; granskningen och meddelandet krävdes tydligt i november 2003, och ändå lyckades kommissionen otroligt nog likväl att missa tidsfristen.
När meddelandet kom var det uppriktigt sagt knappt värt papperet det var skrivet på.
Det är ett bristfälligt dokument och ger ingen tydlig signal om den bästa inriktningen för åtgärderna.
Enligt min åsikt borde dokumentet inte få användas som ett vederbörligt instrument för inledandet av första fasen i samrådet mellan arbetsmarknadens parter i enlighet med förfarandet i artikel 138.
Jag hoppas att arbetsmarknadens parter klargör det.
När kommissionen väl utarbetade meddelandet, bombarderades den dessutom med meddelanden från medlemsstaterna om att de skulle börja använda undantaget i deras hälso- och sjukvårdssektorer som svar på Simap- och Jaeger-domarna.
Utan tvekan var vissa medlemsstater opportunistiska i detta avseende, men kommissionen hade haft tre år på sig att reagera på Simap, och dess passivitet kunde därför leda till att en central del i EU: s lagstiftning om hälsa och säkerhet skadades.
Enligt vår uppfattning är hinder för användningen av undantaget inte svaret på Simap och Jaeger.
Vi vill ha en snabb och specifik åtgärd från kommissionen som svar på dessa domar och sedan tid att förnuftigt se över andra bestämmelser i det ursprungliga direktivet.
När det gäller hur vi skall lösa dessa svårigheter kan vi titta på avtalen mellan arbetsmarknadens parter eller systemet med intern omorganisation som har införts i vissa delar av EU för att hantera konsekvenserna av dessa fall.
Eller så kan vi titta på den typ av definition som vi antog för att innefatta fallet med avbytare och färjeresor med övernattningar vid hanteringen av arbetstid för förare.
Liksom arbetstid och vilotid ingick begreppet perioder av tillgänglighet.
I största allmänhet säger människor som Philip Bushill-Matthews ständigt till mig att undantaget är viktigt för att ge företag den flexibilitet de behöver för att fungera.
Då är det enligt min uppfattning konstigt att endast en medlemsstat tillämpade detta undantag tills alldeles nyligen: de andra klarade sig bara bra och skulle fortfarande kunna hantera sina hälso- och sjukvårdssektorer om det inte var för målen Simap och Jaeger.
Sanningen är att direktivet är flexibelt.
Mildare bestämmelser gäller för en hel rad yrken och verksamheter och beräkningsperioderna är generösa.
Jag för min del skulle också gärna undersöka om årsberäkning av arbetstiden kunde göras till ett mer realistiskt alternativ i alla medlemsstater.
På det stora hela anser socialistgruppen att ett undantag från ett direktiv om hälsa och säkerhet är farligt nonsens.
Möjligheten skapades av rent politiska skäl för tio år sedan och det var en dålig idé från början.
Ett allmänt undantag är dåligt för arbetstagarnas välfärd, dåligt för en verklig balans i arbetslivet, skadligt för de ansträngningar som görs för att uppmuntra kvinnor att återgå till arbetsmarknaden och, som statistiken visar, inte alls till nytta för satsningen på att öka produktiviteten.
Det är inte den riktningen en union som förpliktat sig att omvandlas till den mest dynamiska, kunskapsbaserade ekonomin i världen ens borde överväga att ta.
Så jag kommer för egen del inte att ångra mig, och jag kommer garanterat inte att göra gemensam sak med Philip Bushill-Matthews på onsdag.
