# ID: svediakorp-gov444417
# author: Bushill-Matthews (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 760
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill börja med att gratulera kommissionsledamoten och tacka henne för hennes kloka, praktiska och nyttiga anmärkningar i dag, och också för kommissionens rapport, som var oerhört väl avvägd.
Jag vill inte visa ringaktning mot föredraganden, och jag hoppas att han förlåter mig för att jag säger att jag inte kan säga detsamma om hans initiativbetänkande.
Som han vet lyckades vi nästan, tillsammans med ELDR-gruppen, att förkasta det i utskottet, men praktiskt taget inga av våra ändringsförslag antogs.
Ändå gick de nästan igenom, och hade vi lyckats hade vi inte behövt besvära kammaren vid detta tillfälle.
Självfallet lägger vi åter fram dessa ändringsförslag och vi hoppas att hela kammaren gör dem rättvisa vid omröstningen på onsdag.
Det tråkiga med betänkandet var att det i själva verket stod svart på vitt att det inte skall finnas något undantag alls under några omständigheter, och att Förenade kungariket skulle ställas inför rätta för påstått missbruk, liksom för att säga: jag har bestämt mig, förvirra mig inte med fakta.
Jag vill dela med mig av några fakta till denna kammare i kväll.
Det är frivilligt att inte tillämpa arbetstidsdirektivet: ingen kan ur rättssynpunkt tvingas att underteckna ett undantag, och det är viktigt att ge människor flexibilitet att arbeta längre arbetsdagar och tjäna in övertid om de så vill.
Forskning i Förenade kungariket har visat att 2,5 miljoner människor arbetar längre än den maximala arbetstid som anges i direktivet, men två tredjedelar av dem får betalt för de extra timmarna och skulle förlora på att undantaget togs bort.
Det är sant att vissa arbetstagare vill ha kortare arbetstid, men inte om den kortare arbetstiden innebär lägre lön.
Fler än sju av tio av dem som arbetar längre arbetsdagar säger att de inte vill ha kortare arbetstid om det betyder lägre lön.
Det finns för att hälsa och säkerhet har äventyrats under något av dessa förhållanden.
Jag skulle nu bara vilja tala kortfattat om betänkandet av Catherine Barnard, Simone Deakin och Richard Hobbs, som föredraganden hänvisade till.
Han hävdade att det, i enlighet med dess slutsatser, har förekommit missbruk i stor skala.
Jag måste säga att slutsatserna inte alls pekar åt det hållet.
Det var intressant att när kommissionens egen rapport kom ut, publicerades det en artikel i tisdagen den 6 januari med Catherine Barnard och Simon Deakin som medförfattare, där de uttryckte förvåning över hur deras betänkande hade feltolkats.
Jag vill bara citera tre korta stycken. ” Det är sant att vi tog fram bevis på ett visst missbruk av undantagssystemet.
Ibland presenterades undantaget som en standardkontraktsperiod för ny personal, vilket de hade varit tvungna att vidta aktiva åtgärder för att kunna undvika.
Men detta var ovanligt.
Det som var slående var att för varje anställd som kände trycket att tillämpa undantaget, fann vi andra som ville ha rätten att välja hur många timmar de ville arbeta och vilken lön, ställning och tillfredsställelse med arbetet de fick som ett resultat (...).
Vi upptäckte snabbt en skillnad mellan retoriken kring kortare arbetstid och realiteten i många människors arbetsliv.
I ett exempel som vi tog del av, kunde arbetstagare inom tobaksindustrin förlora hundratals pund i veckan i övertidsersättning om deras arbetstid begränsades till 48 timmar. ”
De hävdar i det sista stycket att ” ett totalförbud för långa arbetsdagar skulle vara ogenomförbart i många företag och industrier, eller skulle helt enkelt ignoreras. ”
Detta är fakta som inte har presenterats av föredraganden.
Därför måste slutsatsen bli att undantaget måste vara kvar, och att missbruket, om det finns något sådant, måste försvinna.
Jag hoppas att ledamöterna på alla håll i kammaren kan stödja det.
Till slut vill jag bara nämna målen Simap och Jaeger.
Dessa är de viktiga frågor som vi bör ta itu med, och vi bör försöka att fokusera våra ändringsförslag på dessa frågor eftersom vi måste försöka att lösa de mycket tydliga problem som EG-domstolen har tagit upp.
Till sist vet jag att i september sade brittiska Labour-parlamentsledamöter öppet att de röstade enhälligt mot att behålla undantaget, men det är aldrig för sent att ångra sig.
Jag hyser fortfarande hoppet att de på onsdag kommer att rösta med oss i både sysselsättningens och de anställdas intresse.
