# ID: svediakorp-gov444416
# author: Diamantopoulou, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,190
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag tackar Alejandro Cercas för hans utmärkta betänkande i samband med översynen av ett direktiv som är en av grundstenarna i gemenskapens arbetsrätt.
Som vi har hört är direktivets huvudsakliga syfte, som både är dess politiska ramverk och rättsliga grund, att skydda arbetstagare från de skadliga effekter som omåttligt långa arbetsdagar, otillräcklig vila och oregelbunden arbetstid kan ha på deras hälsa och säkerhet.
I själva verket är direktivet ett ramverk för minimikrav på hälsa och säkerhet i fråga om dygns- och veckovila, maximal veckoarbetstid, årlig betald ledighet och längden för nattskiftsarbete.
Vi får naturligtvis inte förbise det faktum att även om arbetstagarnas hälsa och säkerhet utgör den rättsliga ramen, står den också i direkt relation till företagens produktivitet.
Företag vars arbetstagare saknar godtagbara minimigränser kan helt klart inte uppnå den erforderliga produktiviteten.
Kommissionen lade fram sin rapport den 30 december, vilket krävdes i och med utgången av tioårsperioden från direktivets offentliggörande, och tillkännagav att arbetstidsdirektivet skulle ses över.
Med hänsyn till hur direktivet genomfördes i de femton medlemsstaterna, är kommissionen tvungen att utvärdera två bestämmelser i direktivet.
För det första undantagen i fråga om beräkningsperioderna och hur den maximala veckoarbetstiden beräknas.
Alejandro Cercas ifrågasatte om vi behöver diskutera denna fråga som inte har skapat några särskilda bekymmer.
Emellertid har vi flera verksamhetsområden som har problem och som skulle vara intresserade av en annan beräkningsperiod, vilket har lett till förslag och diskussioner från både arbetsgivare och arbetstagare.
För det andra måste vi utvärdera möjligheten med enskilda undantag från den maximala arbetstiden, det berömda ” undantaget ”.
Dessa två frågor kan naturligtvis inte tas upp utan att ta hänsyn till den senaste utvecklingen i EG-domstolens rättspraxis, som räknar den tid en läkare är hemma med jourtjänstgöring som arbetstid i den mån han kallas till sjukvårdsinrättningen när han är hemma.
Följaktligen rör kommissionens meddelande uttryckligen resultatet av dessa rättsfall.
Vi kan inte beakta de två bestämmelser som måste revideras utan att ta hänsyn till domstolarnas beslut.
Detta är en ytterst komplicerad fråga som kräver noggrann utvärdering av alla eventuella återverkningar på grund av denna ändring i lagstiftningen, vilket ni betonade i ert betänkande.
Därför har kommissionen inlett ett brett samrådsförfarande.
Samtidigt ber vi om de sociala parternas åsikt inom ett speciellt ramverk för förfaranden, enligt fördraget, och vi har redan kommit till den första samrådsetappen enligt artikel 138 i EG-fördraget.
Här vill jag betona att enligt fördraget är de sociala parternas roll mycket annorlunda, den är självständig, och ramverket inom vilket kommissionen inleder diskussionen kan inte vara annat än omfattande.
Den första strategin kommer inte att kunna resultera i riktningar som fastställts av kommissionen, eftersom de sociala parterna själva måste rådgöra under de två första etapperna, så att vi har deras ställningstagande.
Det anser jag, som ni har sett, vara anledningen till att detta första meddelande har en ganska allmän struktur.
Ändå finns det flera punkter där jag anser att vi är ganska tydliga och som jag stöder.
Till att börja med kan vi inte göra annat än en grundlig analys och utvärdering av de återverkningar och följder som varje ändring ger, för det första för arbetstagarna, eftersom vi inte kan kompromissa i fråga om hälso- och säkerhetsfrågor och för det andra, för företagens verksamhet.
För det andra måste vi behandla frågan ur alla dess aspekter.
Som sagt är det ett grundläggande direktiv för arbetsrätten och vi måste ovillkorligen undvika alla enbart sektoriella strategier.
Detta betyder naturligtvis inte att vi inte måste ta hänsyn till flera viktiga problem, som till exempel inom hälsa, som till följd av domstolens beslut kan utvidgas till andra verksamhetsområden med liknade problem.
Den tredje punkten gäller sambandet mellan arbetstid och lika möjligheter.
Det är ett naturligt samband som finns i direktivet och som i huvudsak uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra möjligheten att förena yrkes- och familjelivet.
Den fjärde punkten avser undantag, och det finns olika typer av strategier.
Jag menar att det finns två ytterligheter.
Den första är att vi inte har någon möjlighet att tillämpa undantag för den maximala arbetstiden.
Med andra ord avskaffar vi undantagen i sin helhet.
Den andra ytterligheten är att vi ger undantagen allmän giltighet, och denna generalisering skulle då innebära att vi ger arbetsgivare och anställda möjligheten att bestämma över arbetstiden och hela sysselsättningsstrukturen.
Båda ytterligheterna skapar betydande problem.
Den första tar inte hänsyn till de specifika egenskaper som finns inom ett stort antal olika verksamhetsområden och, ännu viktigare, till de specifika egenskaper som kan uppstå på grund av till exempel domstolsbeslut och få mycket allvarliga följder i det särskilda fallet med hälso- och sjukvårdssystem.
Om det också kommer att finnas domstolsbeslut av den här typen inom andra verksamhetsområden i framtiden, så kommer även de att drabbas av liknande problem.
Den andra ytterligheten avser ett allmänt godkännande av undantag som ett sätt att driva arbetsmarknaden och avskaffar i grund och botten alla EU: s grundläggande ramverk baserade på arbetstagarnas rättigheter, i huvudsak avseende hälsa och säkerhet, och som förbinder produktiviteten med arbetstagaren som person.
Jag vill säga från början att jag är emot båda dessa extrema strategier.
Naturligtvis måste vi acceptera att den institutionella ramen som direktivet i fråga hade för undantag, tillät att det missbrukades.
Det är också anledningen till varför det finns länder där vi haft systematiskt missbruk av undantag inom alla verksamhetsområden, inom alla typer av företag, med mycket allvarliga problem för arbetstagarna.
Jag anser därför att vi bör titta på och lösa dessa viktiga grundfrågor, där vi tar hänsyn till å ena sidan behovet av att använda undantag och å andra sidan förekomsten av nya kriterier och bindande ställningstaganden för medlemsstaterna, så att deras bruk, och inte deras missbruk, kan kontrolleras.
Direktivet är utan tvivel mycket viktigt och det påverkar arbetsmarknaden och ekonomin, och har en direkt inverkan på miljoner arbetstagares liv i EU och samtidigt, på företag och EU: s ekonomi.
Därför behöver vi ett verkligt och konkret samråd med alla berörda institut och som vi har sagt, naturligtvis med de sociala parterna.
Vårt mål är att detta förfarande skall ge oss en bättre rättslig ram som tar hänsyn till den faktiska inverkan på arbetsmarknaden och som bäst tjänar direktivets grundläggande syfte, nämligen att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet.
Jag tror att parlamentet har första ordet i samrådsprocessen.
Ert betänkande är ytterst aktuellt och viktigt.
Jag försäkrar er om att det är utgångspunkten för förberedelser, och att det naturligtvis bara är kommissionens första diskussion och förhandling med parlamentet.
Under alla de kommande månaderna kommer vi att ha möjlighet till ständig diskussion och ett ständigt åsiktsutbyte, så att vi tar hänsyn till era särskilda synpunkter.
