# ID: svediakorp-gov444407
# author: Radwan (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 726
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar, herr Katiforis!
Jag vill inledningsvis tacka er, herr Katiforis, för betänkandet om hur kreditvärderingsinstituten skall bedömas i framtiden!
Vad handlar det här egentligen om?
Det är ett faktum att kreditvärderingsinstituten har en väldigt stor makt och inverkan på företag på kapitalmarknaden.
Det spelar stor roll för ett företag om det blir uppgraderat eller – i synnerhet – nedgraderat, eftersom det leder till stora problem när det gäller kapitalanskaffning och till ekonomiska problem, vilket naturligtvis indirekt påverkar antalet arbetstillfällen.
Men kreditvärderingsinstituten gör också bedömningar av länder.
I Tyskland gör de till exempel bedömningar av förbundsstaterna.
Detta leder till att uppgraderingar och nedgraderingar av tyska förbundsstater påverkar skattebetalarna.
Jag säger inte detta som någon form av kritik utan bara som en iakttagelse.
Det finns tre kreditvärderingsinstitut på marknaden.
Även om jag är för konkurrens och gärna skulle vilja se att fler aktörer gjorde dem sällskap, anser jag att det vore fel med en administrativ, offentlig lösning.
Fler kreditvärderingsinstitut, eller i alla fall ett europeiskt sådant, skulle om något motsvara marknadens behov, men alla försök som hittills gjorts i detta avseende har misslyckats.
Med tanke på kreditvärderingsinstitutens makt och på vår tendens att stifta lagar för finansmarknaden som leder till ännu mer regler och övervakning, måste vi tänka igenom hur vi skall ta itu med dessa i framtiden.
Det är med anledning av detta som jag anser att Katiforisbetänkandet är mycket viktigt, eftersom det är det första inom EU där detta ämne tas upp.
Det är också viktigt att EU tar upp det.
Jag skulle vilja beskriva alla tre befintliga kreditvärderingsinstitut som övervägande anglosaxiska.
Jag säger inte att detta är fel i sig, men det finns trots allt olika typer av ekonomiska strukturer inom EU och i övriga världen där reglerna är annorlunda, och det är inte alla regler som fungerar lika bra på ena sidan Atlanten som på den andra.
Det är därför som jag anser att det är mycket viktigt att vi gör ett försök på europeisk nivå.
När vi gör detta bör vi inte bry oss för mycket om vad amerikanerna gör på området, för kreditvärderingsinstitut vill trots allt göra affärer även i den här delen av världen.
Allt detta måste beaktas inom ramen för Basel II, inom vilken kreditvärdering – oavsett om den sker internt eller externt – kommer att bli allt viktigare för finansieringen av små och medelstora företag.
Det kommer att bli normen och den väsentliga skillnaden mellan extern och intern kreditvärdering kommer att vara att den interna kreditvärderingen i medlemsstaterna kommer att utsättas för ekonomiska kontroller medan den externa inte kommer att göra det.
Det som är oklart är om vi i framtiden kan fortsätta med att endast kontrollera intern kreditvärdering, samtidigt som vi inte kontrollerar extern kreditvärdering.
Den viktigaste orsaken till att jag tar upp detta är att jag har fått veta av folk i branschen och inom finanssektorn att företagen själva tycker att det är väldigt svårt att få relevant information om sin egen kreditvärdering.
Man kan alltså knappast tala om normala kundrelationer mellan företagen och kreditvärderingsinstituten.
Detta innebär att det är viktigt att vi nu begär att kommissionen undersöker frågan, gör något åt den, talar om precis hur läget är för närvarande och lägger fram förslag.
Detta är orsaken till att jag i stora drag delar Giorgios Katiforis oro.
Resultatet måste dock lämnas öppet.
Vi bör inte ställa krav på registrering och kontroll ännu.
Detta kan sparas till processens slutskede.
Däremot kan vi sträva efter att förmå kreditvärderingsinstituten att ge ett löfte som även skulle innehålla ett åtagande om öppenhet och som kommissionen skulle ha som utgångspunkt för sitt arbete.
Denna process skulle mycket väl kunna innebära att kreditvärderingsinstituten lägger fram egna förslag.
Jag anser – i likhet med gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna – att detta är ett brådskande ärende, att vi måste komma i gång med den här processen nu, att vi måste övervaka det kritiskt samt att kommissionen måste lägga fram sina förslag i mitten av nästa år.
