# ID: svediakorp-gov444406
# author: Diamantopoulou, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 725
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Europeiska kommissionen välkomnar Europaparlamentets beslut att utarbeta ett betänkande om kreditvärderingsinstitutens roll och metoder.
Jag vill gratulera föredraganden till hans initiativ, som kommer lägligt.
Som ni alla vet ökar kreditvärderingsinstitutens betydelse i dag.
Tidigare fokuserade kreditvärderingsinstituten i huvudsak på statspapper.
Det senaste decenniet har dock kreditvärderingar fått en alltmer avgörande roll, i och med ökningen av emissioner av bolagsobligationer och införandet av hänvisningar till kreditvärderingar i flera delar av den finansiella lagstiftningen, inklusive banklagstiftningen.
Som alla vet har dessutom de nyligen inträffade stora skandalerna orsakat ifrågasättanden av kreditvärderingsinstitutens roll i allmänhet: vi får inte glömma Enron-fallet 2001, eller Parmalat-fallet som nyligen inträffade, bland annat.
Därför är det klart att det nu är dags att vidta åtgärder, som Giorgos Katiforis helt riktigt påpekade.
Det finns minst fyra problem som måste lösas beträffande kreditvärderingsinstituten.
Först och främst är de rättsliga åtgärderna när det gäller frågan om tillgång till insiderinformation från emittenter till kreditvärderingsinstituten för närvarande oklar i Europa.
Det finns ingen harmoniserad europeisk lagstiftning, och inte ens någon reglering på nationell nivå.
Om kreditvärderingsinstituten skall ha tillgång till insiderinformation från emittenter, måste vi se till att samma information finns tillgänglig för alla kreditvärderingsinstitut.
Jag tycker att Giorgos Katiforis betänkande avspeglar detta.
En annan lösning vore att förhindra kreditvärderingsinstituten från att ha tillgång till insiderinformation från emittenter, vilket sker i fallet med finansanalytiker.
Det andra problemet när det gäller kreditvärderingsinstituten i samband med Enron och Parmalat, har med kompetensnivån hos institutens anställda att göra, såväl som med insynen i deras metoder.
Det skulle vara klokt att fundera på åtgärder för att ta itu med detta problem, och vi håller helt klart med Giorgos Katiforis om detta.
Med detta i åtanke kan ett direktiv som antogs av kommissionen i december förra året, om genomförande av direktivet om marknadsmissbruk när det gäller sakliga investeringsrekommendationer, bli en bra utgångspunkt.
Det tredje problemet som vanligtvis tas upp är bristen på konkurrens bland kreditvärderingsinstituten.
I praktiken är den globala industrin nästan ett oligopol.
Vi välkomnar därför Giorgos Katiforis uppmaning att främja en ökad konkurrens i Europa.
Fastställandet av objektiva kriterier för tillträde för eller utveckling av andra aktörer i industrin kan vara en hjälp.
Det fjärde och sista problemet, som troligen är det mest debatterade, gäller kreditvärderingsinstitutens intressekonflikter, och de ser ut på två olika sätt.
Å ena sedan finns det en misstanke om att de rådgivande tjänster som kreditvärderingsinstituten tillhandahåller de företag som de värderar kan påverka resultatet av kreditvärderingsprocessen.
Därför skall sådana rådgivande tjänster anges tillsammans med värderingen.
Återigen, direktivet som antogs av kommissionen i december förra året, om genomförande av direktivet om marknadsmissbruk i fråga om angivande av intressekonflikter, kan bli en bra utgångspunkt för att ta itu med denna fråga.
Den andra intressekonflikten, som är den mest kontroversiella, rör kreditvärderingsinstitutens ersättning från de företag som de värderar.
Om ett kreditvärderingsinstitut betalas av en emittent, snarare än av tecknare, sprider det tvivel om möjligheten med en ” nedvärderingsstränghet ” när värderingarna uppdateras.
Detta problem är inte nytt men måste nu lösas.
Vi måste snabbt vidta åtgärder beträffande dessa fyra problem.
Europeiska kommissionen åtog sig det vid Europeiska rådets möte i Oviedo i april 2002.
Vi måste beakta vårt åtagande innan nya skandaler inträffar.
Europeiska kommissionen kommer därmed att kunna anta en ståndpunkt i frågan senast sommaren eller hösten 2004.
Bland bidragen kommer Giorgos Katiforis betänkande att vara en viktig faktor för att vägleda oss.
Till sist kvarstår frågan om vad Förenta staterna tänker göra i denna fråga.
Vi måste vara realistiska.
De två ledande globala kreditvärderingsinstituten är amerikanska.
Det vore rimligt att ta med detta i beräkningen, som Giorgos Katiforis mycket riktigt underströk.
För ögonblicket håller dock Securities and Exchange Commission tyst om denna fråga, trots krav på förändringar från kongressen.
Om Förenta staterna vill uppnå samstämmighet med oss innan vi antar en ståndpunkt, skulle vi uppskatta att snabbt få en klar åsikt från dem i denna viktiga fråga.
Vi kommer att hålla er informerade i vederbörlig ordning.
