# ID: svediakorp-gov444357
# author: Cohn-Bendit (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 348
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr generalsekreterare, mina damer och herrar!
Jag erkänner att när jag lyssnade på er, herr generalsekreterare, ekade ett annat stort tal i mina öron.
Nämligen det av Martin Luther King, som en gång i New York deklamerade: ” Jag har en dröm. ”
Och när jag lyssnade på er hade även jag en dröm, en dröm om att era ord om invandring väckte genklang hos alla ledamöter av detta parlament och inte förblev endast era.
Jag hade en dröm om att alla regeringschefer som säger att de beundrar er, beundrade vad ni just sade och era tydliga ord om invandring.
Jag hade en dröm om att människor som lyssnar på er äntligen kunde uppskatta ert tal och er tydliga och mänskliga syn på invandring.
Därför att, mina damer och herrar, det är meningslöst att ge Kofi Annan stående ovationer om vi i vårt dagliga arbete, våra resolutioner, våra lagar och i våra länder gör precis tvärtemot vad han ber oss om.
Och det är därför, som jag med beundran och glädje – även om jag erkänner att vår grupp var skeptisk till att ni tilldelades Sacharovpriset, då vi ville att det skulle gå till en man eller en kvinna från Iran eller Tjetjenien som kämpar för deras frihet – och eftersom ni har visat sådan klarsynthet här, ber er som Sacharovpristagare att se till att den turkiska regeringen släpper Leila Zana och att se till att den kubanska regeringen släpper taget om Sacharovpristagaren där.
Framför allt ber vi er att se till att FN tar initiativ till att göra det möjligt för det judiska folket, som tvingades att emigrera från Europa eftersom de hotades av förintelse, att leva i fred och att göra det möjligt för det palestinska folket, som har rätt till en stat, att leva i fred.
Det är denna uppfattning, denna styrka och er klarhet som inspirerar mig att hälsa er som mottagare av Sacharovpriset.
