# ID: svediakorp-gov444356
# author: Wurtz (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 494
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Tack, herr generalsekreterare, för ert verkligen träffande och magnifika tal som ställde varje land inför sitt ansvar.
Vi är ärade över att ha er här i parlamentet – er närvaro här är högst symbolisk – och i vår tur välkomnar även vi med respekt och sympati, anhöriga och vänner till Sergio Vieira de Mellos och de övriga offren för den fruktansvärda terroristattacken i Bagdad.
Nästan på dagen för ett år sedan antog, herr generalsekreterare, Europaparlamentet en resolution till stöd för FN-inspektörernas uppdrag i Irak.
Många av oss ville fortfarande tro att det var möjligt att undvika det krig som vi kände på oss skulle orsaka stor förödelse.
Under perioden som följde blev det uppenbart att vad som hände i FN återspeglade världsopinionen som aldrig tidigare förut.
Allmänheten demonstrerade i miljontals på gatorna, medan majoriteten av medlemsstaterna i säkerhetsrådet gjorde motstånd och tog strid.
Från alla sidor var målet detsamma: att försöka undvika en blodig, destabiliserande och ansvarslös konflikt.
Sällan har FN kunnat vara så trogen de första orden i FN-stadgan – ” Vi, de förenade nationernas folk ” – som under de dagarna.
Vi lyckades inte, men lärde oss en läxa.
Ett sätt att se på hur världen borde vara organiserad trotsades visserligen på allvar av en koalition av stater, men sedan dess har detta synsätt emellertid storslaget bekräftats av den gemensamma erfarenheten så till den grad att de tidigare nitiska krigarna nu vänder sig till FN.
Detta synsätt innebär för det första att krig absolut inte är ett sätt att lösa världens problem, för det andra att ingen nation, inte ens en supermakt, kan strunta i de globala utmaningar som det världssamfundet står inför och slutligen att det skall mer till för att bygga en fredlig värld än att agera mot terroristnätverk.
Om det tragiska dödläget i Mellanöstern till vår förfäran skulle bestå – tretton palestinier dödades i går i Gaza av ockupationsarmén och tio israeler dödades i morse av en självmordsbombare i Jerusalem, och det är saker som dessa som till varje pris måste stoppas – om den irakiska ockupationen fortsätter, liksom kriget i Tjetjenien och de förfärliga konflikterna i Afrika, om fredsplaner som den för Västsahara förblir ogenomförda, om förödmjukelse och hopplöshet fortsätter att näras av sociala och kulturella olikheter och om överträdelser mot mänskliga rättigheter fortsätter att fördärva världen, så kommer världen förmodligen inte att vara säker och ingen kommer att kunna njuta av ett fridfullt liv.
Det ligger i allas vårt intresse att vara medvetna om detta och att vi alla har ett ansvar för att förändra situationen.
Det, herr generalsekreterare, är vår tolkning av innebörden i den särskilda hedersbetygelse vi ger er och, via er, de oräkneliga andra som omfattar de universella värden som er organisation symboliserar.
