# ID: svediakorp-gov444351
# author: Cowen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,246
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det är en stor ära att delta i detta möte i Europaparlamentet för utdelningen av 2003 års Sacharovpris till generalsekreterare Kofi Annan och hela Förenta nationernas personal och för att hedra minnet av i synnerhet Sergio Vieira de Mello och de många andra FN-tjänstemän som miste livet under sina uppdrag.
Jag kan inte tänka mig något namn som skulle passa bättre på ett pris för tankefrihet än Andrej Sacharov.
Och jag kan inte tänka mig någon mer lämplig mottagare av detta pris än generalsekreterare Kofi Annan och hans kolleger.
Sacharovprisets beständiga värde är att det ständigt påminner om minnet av och föredömet med en fantastisk förespråkare för mänskliga rättigheter, som levde och arbetade under omständigheter där en sådan verksamhet betraktades som regimkritik.
Priset som bär hans namn sänder varje år ut en tydlig signal av europeiskt stöd till dem som kämpar för fred och mänskliga rättigheter, och som ofta möter stor fientlighet och utsätts för personliga risker.
Jag tycker därför att parlamentet har gjort ett klokt och bra val genom att beakta och hedra minnet av de oerhörda offer som FN-personalen gjort för fred och rättvisa.
Vi blev alla förfärade över det fruktansvärda mordattentatet på FN-personalen i deras högkvarter i Bagdad den 19 augusti 2003.
De som utförde detta attentat angrep på ett våldsamt och fegt sätt de personer som hade bäst förutsättningar och var mest angelägna om att hjälpa det irakiska folket.
Förlusten av Sergio Vieira de Mello var extra sorglig.
I mitt eget land, liksom i många andra, var hans enastående arbete för Förenta nationerna, särskilt i Östtimor, välkänt och mycket uppskattat.
Jag vet att han skulle ha tillfört oerhört mycket som högkommissarie för mänskliga rättigheter.
FN-personal runtom i världen utför ett hjältemodigt arbete, ofta utan att få erkänsla för det.
Det är på många sätt synd att bilden av Förenta nationerna i så stor utsträckning härrör från de ombytliga och dramatiska politiska turerna i och omkring säkerhetsrådet.
Denna bild missar djupet i det engagemang som finns hos de många okända FN-tjänstemän runtom i världen som agerar som fredsbevarare, hjälper flyktingar, främjar mänskliga rättigheter, samordnar humanitärt katastrofbistånd och skyddar kvinnors och utsattas rättigheter.
I millenniedeklarationen omtalas Förenta nationerna som ” hela den mänskliga familjens oumbärliga gemensamma verktyg ”.
FN: s personal visar i sitt dagliga arbete hur sann denna beskrivning är.
Vi står i tacksamhetsskuld till generalsekreterare Kofi Annan på många sätt och av många skäl.
Denna förmiddag vill jag förstås fästa uppmärksamheten på hur modigt och klarsynt han har tagit sig an de utmaningar som det multilaterala systemet står inför och den roll som migrationspolitiken kan spela där.
I generalförsamlingen i september förra året beskrev generalsekreteraren den situation som Förenta nationerna hade hamnat i som ett vägskäl.
Så sent som förra helgen på det världsekonomiska forumet konstaterade generalsekreteraren att man i den internationella politiken hade blivit mindre angelägen om att sträva efter en stabil, rättvis och lagbunden världsordning och att Förenta nationernas och det gemensamma säkerhetssystemets roll var under stort tryck.
Det är på grund av det allvarliga i detta hot som rådet åter har bekräftat sitt stöd för effektiv multilateralism.
Ett starkare internationellt samfund, en lagbunden världsordning och starka internationella institutioner är ytterst viktiga mål för Europeiska unionen.
Centralt i detta sammanhang är Europeiska unionens stöd till ett stärkt Förenta nationerna.
Ett utökat och effektivt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenta nationerna är ett av huvudmålen för detta ordförandeskap.
Det är nödvändigt att FN ges de medel som behövs för att organisationen framgångsrikt skall kunna hantera de många olika utmaningar som finns i dag.
Som generalsekreteraren sade i sin rapport förra året om genomförandet av millenniedeklarationen är mänskliga rättigheter universella principer, men hur inspirerande de än är, så genomför de sig inte självmant.
Det multilaterala systemet som förkroppsligas i FN-stadgan är det enda sättet att effektivt försvara mänskliga rättigheter och humanitär rätt.
Det är det enda verkliga sättet att hantera de olika hot vi står inför i dag: terrorism, massförstörelsevapen, fattigdom, svält och sjukdomar, vid sidan av nya eller snarare växande utmaningar som exempelvis migration, vilket generalsekreteraren särskilt nämnde i dag.
Det är endast genom multilateralt agerande som vi effektivt kan uppnå t.ex. millennieutvecklingsmålen, så att vi på ett meningsfullt sätt kan komma tillrätta med de skriande orättvisorna och det oerhörda mänskliga lidandet, som i sin tur ger upphov till och när så många hot mot fred och säkerhet.
Det är mycket typiskt för generalsekreteraren att han inte utnyttjade detta tillfälle för att sola sig i berömmet som oundvikligen och med rätta följer med ett så prestigefyllt pris som detta.
I stället valde han att rikta vår uppmärksamhet mot utmaningarna med en stor och akut fråga, nämligen migrationen.
Detta är en fråga i vilken mitt land har samlat historiska erfarenheter på grund av de generationer som utvandrade från Irland och skapade nya liv utomlands.
Det är nu en fråga som rör hela världen och som måste komma högre upp på den internationella dagordningen.
Globaliseringen har gett upphov till folkvandringar utan motstycke, vilket också medför utmaningar utan motstycke.
I likhet med generalsekreteraren välkomnar jag inrättandet av den globala internationella migrationskommissionen förra månaden.
FN: s högkommissarie för flyktingfrågor, Ruud Lubbers, närvarade vid det informella mötet mellan EU: s justitie- och inrikesministrar i Dublin förra torsdagen, där det ägde rum en konstruktiv diskussion om Europeiska unionens föreslagna asyl- och migrationslagstiftning.
Det var mycket givande och vi ser fram emot att få fortsätta denna värdefulla dialog med en så viktig samtalspartner som Förenta nationerna.
I Tammerfors i oktober 1999 enades Europeiska rådet om att Europeiska unionen skall utgöra ett område av frihet, säkerhet och rättvisa, fast förankrat i vårt gemensamma engagemang för mänskliga rättigheter, demokratiska institutioner och rättssäkerhet.
Denna frihet är inte enbart reserverad för unionens egna medborgare.
Den måste också vara tillgänglig för dem vars omständigheter med rätta får dem att söka sig till vårt territorium.
I sina förslag och åtgärder i fråga om invandring och asyl åtar sig EU att ta hänsyn till både humanitära och ekonomiska aspekter och fullt ut respektera de principer om mänskliga rättigheter som har fastställts i den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och andra internationella föreskrifter.
Vi måste bemöta denna utmaning med effektiva åtgärder, i enlighet med vår ambition från 1999 att fullborda denna agenda i mitten av året.
För Europeiska unionen är Förenta nationerna mer än en politisk sammanslutning.
Enligt Nobelkommitténs motivering när de tilldelade Kofi Annan och Förenta nationernas personal Nobels fredspris 2001, tilldelades FN priset ” för att framhålla att den enda framkomliga vägen till fred och samarbete globalt går genom FN ”.
Vi är därför djupt tacksamma mot generalsekreteraren för hans oförtröttliga arbete för att försvara det multilaterala systemet.
Vi vill uttrycka vår stora uppskattning för all FN-personal runtom i världen som tjänar fred och rättvisa, mänskliga rättigheter och utveckling.
Och vi minns de FN-anställda som gett sina liv för denna sak.
Låt mig därför sälla mig till er, herr talman, och lovorda det faktum att Förenta nationernas generalsekreterare och hans medarbetare tilldelats Sacharovpriset.
