# ID: svediakorp-gov444271
# author: Lalumière (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 309
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Denna debatt om det utmärkta Laschetbetänkandet och tilldelningen av Sacharovpriset till FN: s generalsekreterare visar att Europaparlamentet allt tydligare vill slå fast den unika och oundgängliga roll som FN spelar för de internationella förbindelserna, i linje med millenniedeklarationen och kommissionens meddelande.
Den resolution som vi snart skall rösta om visar också klart och detaljerat vilken inriktning förbindelserna mellan unionen och FN bör ha.
Det har lagts fram ett mycket stort antal förslag, vilka jag stöder, både när det gäller att stärka Europeiska unionens roll inom ett starkare FN genom till exempel en plats i säkerhetsrådet, och när det gäller att utöka samarbetet mellan unionens institutioner och Förenta nationernas organ.
Det rör sig om ambitiösa reformförslag, eftersom Europeiska unionen i slutänden skulle betrakta sig som FN: s sekulära gren eller som FN: s äldsta dotter, på samma sätt som ett land jag känner väl till en gång kallades kyrkans äldsta dotter.
I artikel 17 fastställs det till och med att Europeiska unionen skall fungera som en föregångare när FN: s politik fastläggs.
Utmärkt!
I skuggan av dessa uppmuntrande och dynamiska projekt kvarstår dock några frågor som är bekymmersamma så länge de inte får en lösning, särskilt frågan om vilken ställning och roll FN: s viktigaste medlem, Förenta staterna, skall ha.
Vad kan FN – EU-alliansen göra åt USA: s unilateralism, dess motstånd mot den Internationella brottmålsdomstolen och Kyotoprotokollet och dess vilja att på egen hand och helt fritt använda sin militära makt så fort det betraktar sin säkerhet som hotad?
FN och Europeiska unionen måste tillsammans fortsätta att lägga ned stor möda på att se till att FN verkligen kan utöva denna trovärdiga multilaterala internationella myndighet som hela världen verkligen behöver.
