# ID: svediakorp-gov444259
# author: Van den Bos (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 516
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Den nya världsordningen kräver ett starkare FN, men samtidigt förhindrar den att detta sker.
De stora världsproblemen kräver nu mer än någonsin ett globalt tillvägagångssätt, vilket nödvändiggör effektivt beslutsfattande och genomförande.
FN bör genomgå en genomgripande översyn för att återspegla de nya förbindelserna och för att kunna genomföra de många uppgifterna på ett lämpligt sätt.
Alla här är överens om detta, och ändå görs ingenting, eftersom alla har olika åsikter om hur det bör göras.
Det är hyckleri att anta FN: s millenniedeklaration om vi sedan inte är redo att agera och sticka ut hakan för dess skull.
Reformerna av FN är inte bara av formell natur, utan medför ofta en omfördelning av befogenheter, och det är på det området som det ständigt går på tok.
Som exempel har man tvistat om reformen av säkerhetsrådet i över tio år, utan att några resultat har nåtts hittills.
Förenta staterna är den mäktigaste aktören på världsarenan och har inget större behov av multilateralism, som landet ser som en begränsning av sin makt.
Andra länder, däribland Frankrike och Förenade kungariket, vägrar att avstå från de privilegier som de har ärvt från den gamla världsordningen.
Eventuella ständiga medlemmar vill inte gynna varandras ställning.
Ständigt medlemskap för kontinenter fungerar endast om de regionala maktfaktorerna kan enas om en rotationsmekanism.
Det föreslagna dubbla vetosystemet är bättre än det system vi har för närvarande, men det erbjuder ingen verklig lösning, i synnerhet inte om antalet ständiga medlemskap kommer att ökas ytterligare.
Det skulle i stället vara bättre att tillämpa en europeisk modell med differentiell röstviktning, och följaktligen avskaffa vetosystemet.
Jag anser inte att Europeiska unionens politiska samordning inom FN är så dålig som Armin Laschet framställer den i detta utmärkta betänkande.
Man kan absolut säga att det i stort sett råder samförstånd mellan de EU-medlemsstater som är medlemmar i generalförsamlingen.
Trots detta tycks EU vara hopplöst splittrat under större kriser, som Irakkrisen.
Enligt min mening beror detta huvudsakligen på den ökade rivaliteten mellan Frankrike, Förenade kungariket och Tyskland.
En juridisk person, eller till och med en EU-minister, kommer inte att kunna skapa en gemensam utrikespolitik så länge de stora europeiska staterna fortsätter att kämpa om ledarskapet över EU.
Laschetbetänkandet innehåller många intressanta rekommendationer för att utvidga förbindelserna mellan Europeiska unionen och FN.
En del är mycket värdefulla, men kanske finns det för många kortsiktiga rekommendationer.
Vi måste akta oss för att skapa ännu en FN – EU-byråkrati.
Enligt min mening kan vårt parlament göra mest på övervakningsområdet och inte så mycket på den diplomatiska arenan.
Den utvidgade unionen kan, och måste, avsevärt bidra till de reformer som Förenta nationerna är i så förtvivlat behov av.
Att detta är politiskt nödvändigt är utom all diskussion; vad som fortfarande saknas är det politiska modet att utforma en ny världsordning inom FN på ett beslutsamt sätt.
