# ID: svediakorp-gov444240
# author: De Veyrac (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 403
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Vi är alla medvetna om att folken i ett förenat Europa väntar på en storslagen plan.
Våra medborgare ser ofta Europa enbart som olika normer, bestämmelser och hinder, och vi måste göra rymdutforskningen till ett av våra viktigaste mål för den europeiska integrationen, en ambition som skulle kunna få våra medborgare att uppleva såväl stolthet som definitiva fördelar i sin vardag, på samma sätt som Galileoprojektet.
Men storslagna planer kräver resurser.
Och i dag finns det inte tillräckligt med politisk vilja för att ge den europeiska rymdpolitiken de anslag som krävs.
Kommissionen har försökt, vilket vitboken visar.
En extra ökning på 4,6 procent av rymdutgifterna per år är nog så bra, men det är ett minimum.
Unionens statschefer måste förstå att när president Bush beordrar flygturer till Mars och när Kina framgångsrikt sänder upp sin första bemannade rymdfarkost, då kan inte längre Europa tillåta sig att släpa efter.
Det är dags att lägga in en ny växel och höja rymdutgifterna rejält.
För att göra detta måste vi se till staterna, via ESA och de stora nationella organen, t.ex.
DLR i Tyskland eller CNES i Frankrike, vars erfarenhet är oersättlig.
Men vi bör också sträcka oss längre än den mellanstatliga nivån.
Utkastet till en europeisk konstitution utgör startpunkten för en rymdpolitik för gemenskapen.
Jag är positiv till det, under förutsättning att unionen i utbyte mot dessa nya privilegier också kan bli en ny finansieringskälla för rymden.
Vi kan inte kräva nya befogenheter utan att också ta på oss kostnaderna.
Och samtidigt måste vi fortsätta att söka extern finansiering.
Samarbetet med Indien och Kina genom Galileoprojektet är ett exempel som man bör följa och bygga vidare på efterhand som tillfälle ges.
Det kan till exempel vara med Ryska federationen, så som Frankrike just har gjort med etableringsplanerna för startplatsen Soyuz-Kourou.
Jag skall avsluta med att säga att om vi verkligen inte vill att Europa skall uteslutas från rymdens erövring, kan inte heller finansieringen förbli offentlig.
Vi måste göra oss av med alla tabun och säga det klart ut, precis som resolutionen uppmanar oss att göra: vi måste göra det möjligt för den privata industrin att delta i finansieringen av rymdpolitiken.
