# ID: svediakorp-gov444230
# author: Van Dam (EDD ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 283
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Förra året motsatte sig Gruppen för demokratiernas och mångfaldens Europa att kommissionen skulle beviljas ansvarsfrihet för budgetförvaltningen 2001.
Faktumen har nu bekräftat och ställt utom allt tvivel att detta var berättigat.
Bara veckor efter omröstningen om ansvarsfrihet kom det fram att kommissionen hade undanhållit information om Eurostataffären.
Kombinationen av ett redovisningssystem med allvarliga brister, en överdrivet långsam administrativ reformprocess och otillräckligt oberoende internrevisioner var droppen som kom bägaren att rinna över.
Liksom ordförande Romano Prodi har kommissionärerna Pedro Solbes Mira och Michaela Schreyer både i ord och handling visat att de inte dragit tillräcklig lärdom av sina företrädares framtvingade avgång för fem år sedan.
Gång på gång försöker kommissionen övertala parlamentet med fina ord och löften och med präktiga rapporter, utan några synbara resultat i fråga om sin egen interna reform.
Det var inte förrän under den andra halvan av 2003, när den inte kunde förhala saken längre, som kommissionen slutligen började handla.
Vi kan bara dra slutsatsen att innevarande kommission inte kan hålla sig ajour med faktumen i sin budgetförvaltning och inte uppfyller sitt politiska ansvar.
Till sist skulle jag vilja nämna att vi här i kammaren har de modiga tipsarna vid kommissionen, Paul van Buitenen och Marta Andreasen, att tacka för mycket.
De har rätt att se sina namn helt rentvådda.
Vi har inte glömt att det finns många engagerade och rakryggade tjänstemän som arbetar för kommissionen.
Det är dock olyckligt att de motarbetas av en intern hierarki som söker tjäna sina egna, i stället för de europeiska medborgarnas, intressen.
Det ruttna äpplet fördärvar hela tunnan.
