# ID: svediakorp-gov444226
# author: Kuhne (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 497
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Eftersom klockan redan är över 22.00 skall jag gå rakt på sak utan några krusiduller.
Vi socialdemokrater har under de senaste månaderna gång på gång sagt att prioriteringen för oss – utöver mediernas snart glömda sensationer såsom krav på avgångar – är frågan om hur man åstadkommer strukturförändringar i kommissionen och i förbindelserna mellan kommissionen och OLAF.
Enligt min mening förblir denna ståndpunkt grundläggande för vår politik.
Självklart kan vi diskutera kommissionärernas individuella politiska ansvar – jag har inga invändningar mot det –, men mot bakgrund av allt som vi har lärt av Eurostataffären måste vi först och främst inse att vi till att börja med måste ge kommissionärerna förutsättningar att utöva detta politiska ansvar.
När allt kommer omkring uppdagades i detta särskilda fall hårresande förhållanden i fråga om ansvar, strukturer och informationsprocesser.
En sak gläder mig, även om jag inte stöder det politiskt; det gläder mig att se att det skapar klarhet.
Visserligen har vi det ändringsförslag som lagts fram av liberalerna – jag kan försäkra Jan Mulder att jag gladligen skulle tala om detta – och som, så att säga, flaggar för politiskt ansvar.
Samtidigt välkomnar jag dock den klarhet med vilken liberalerna föreslår en strykning, nämligen av just den punkt i Casacabetänkandet där det krävs att generaldirektoraten äntligen skall svara inför kommissionärerna.
Det är ett tydligt alternativ.
Det behövs strukturförändringar, så att vi inte vart femte år ställs inför problemet vilken kommissionär vi skall uppmana att avgå, medan apparaten tillåts fortsätta bekymmerslöst som tidigare.
Det är inte det alternativ som vi socialdemokrater vill se, för att tala klarspråk.
Det betyder dock inte att allt som glittrar i kommissionen är guld.
Uppriktigt sagt har sanningen i allmänhet varit raka motsatsen.
Vad har vi inte varit med om: vi har, med stor ståt, förelagts ett förslag i vilket det skriftligen nu slutligen slås fast att tjänstemännen måste upplysa kommissionärerna om eventuella landminor som kan ligga kringspridda.
Ja, det är fantastiskt, måste jag säga.
Jag trodde faktiskt att detta redan var normal förvaltningsrutin.
Om vi måste sätta detta på pränt från början, vad säger då det om de rådande förhållandena?
Detta är en sak som har slagit mig med fullständig häpnad – även om jag kanske inte borde ha blivit alltför förvånad.
Jag anser att vi verkligen måste kräva att det skall bli ett slut på att kommissionen alltid gör för lite alltför sent.
Vi är trötta på det; Juan José Bayona de Perogordo har redan nämnt ansvarsfriheten för 2002.
Till dess måste ni, om ni ursäktar, uppvisa resultat.
Om ni inte gör det kan vi, som jag har sagt tidigare, se fram emot några mycket underhållande dagar tillsammans från och med nu och fram till slutet på er mandatperiod!
