# ID: svediakorp-gov444207
# author: Corbey (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 996
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Vi står nu i begrepp att godkänna direktivet om förpackningar och förpackningsavfall.
Den 4 december godkände parlamentets delegation till förlikningskommittén överenskommelsen med rådet med stor majoritet.
Som föredragande är jag mycket glad över detta, och jag skall kortfattat förklara varför.
Diskussionen gällde två större punkter och fem mindre.
Jag skall börja med de mindre punkterna: för det första definitionen av förpackningar.
Jag är säker att ni har ett livligt minne av lobbyverksamheten och debatten om blomkrukor, cd-fodral, mascarabehållare och sminkburkar.
Parlamentet ville undvika en fortsättning av debatten om blomkrukor.
Den lösning man kom fram till är pragmatisk: nya produkter förs inte in i bilagorna, men kommissionen uppmanas att, där det är nödvändigt, prioritera granskningen av de produkter som är föremål för rättslig tvist: cd-fodral, blomkrukor, toalettpappersrullar och liknande.
Rådet har godkänt huvudinnehållet i parlamentets ändring av den grundläggande definitionen av förpackningar.
Den andra punkten gällde förebyggande, som parlamentet ansåg viktigt.
Man måste minimera förpackningsavfallets miljökonsekvenser.
Huvudpunkten i detta var införandet av en miljöindikator för förpackningar.
Parlamentet vill uppmuntra pilotprojekt, och under andra behandlingen har ändringsförslaget godkänts nästan i sin helhet.
Detta kommer helt säkert att diskuteras vidare i den debatt om den tematiska strategin för förebyggande av avfall och materialutnyttjande som redan är på gång.
Den tredje punkten gäller rapporten.
Rådet har godkänt parlamentets ändringsförslag om räckvidden för kommissionens rapport om direktivets tillämpning nästan i dess helhet.
Den fjärde punkten gäller frivilliga överenskommelser.
Möjligheten att reducera överföringen av vissa bestämmelser genom överenskommelser mellan de behöriga myndigheterna och de berörda ekonomiska sektorerna har godkänts helt av rådet.
Denna punkt är mycket viktig, bl.a. för Nederländerna.
Den sista av de mindre punkterna gäller tidsfristerna.
Det befintliga direktivet innehåller bestämmelser om ett begränsat uppskov för Grekland, Irland och Portugal.
Parlamentet var berett att bevilja en förlängning av tidsfristen från 2008 till 2010, rådet föredrog 2012, och vi kom överens om 2011.
De båda svårare punkterna gällde ändringen i fråga om de nya medlemsstaterna och EG-domstolens nyligen avkunnade domar.
För det första i fråga om de nya medlemsstaterna gällde frågan vem som bör fastställa tidsfristerna för dessa länder.
Parlamentet ville att kommissionen skulle lägga fram ett förslag, som parlamentet och rådet sedan skulle fatta beslut om.
Rådet föredrog att hantera denna fråga genom ett uttalande om bilaterala överenskommelser med varje anslutande land i enlighet med artikel 57 i anslutningsfördraget.
Parlamentet försvarade kraftfullt sin ståndpunkt från andra behandlingen.
Resultatet var att man införde en tydligt formulerad redogörelse i direktivet.
Denna innehåller de ifrågavarande ländernas begäran om uppskov, och det slutliga beslutet kommer att fattas i överensstämmelse med de tillämpliga rättsliga förfarandena.
Ur parlamentets synvinkel innebär detta en betydande förbättring i förhållande till rådets ursprungliga ståndpunkt.
Ett särskilt svårt problem gällde konsekvenserna av domstolens nyligen avkunnade domar för direktivets återvinningsmål.
Domstolens tolkning av begreppet ” återvinning ” i nyligen avkunnade domar har varit föremål för åtskillig debatt.
I dessa domar drog domstolen slutsatsen att förbränning av avfall med energiåtervinning inte innebär återvinning, om detta inte är huvudsyftet med hanteringen, vilket har fått till följd att en del medlemsstater oväntat skulle finna att de bryter mot direktivet, antingen nu eller i framtiden.
Det fanns olika uppfattningar om vilket förfarande som skulle tillämpas för att hantera frågan.
Frågan om konsekvenserna av domarna hade faktiskt inte nämnts vare sig i den gemensamma ståndpunkten eller i parlamentets ändringsförslag under andra behandlingen.
Den kompromisslösning som till sist nåddes innebar att man skulle ändra relevanta delar i det ursprungliga direktivets text.
Detta visade tydligt att avfall som bränns vid förbränningsanläggningar med energiåtervinning kan sägas ligga i linje med direktivets mål.
Om man beaktar alla faktorer, anser jag att parlamentet kan vara mycket nöjt med detta resultat, och jag rekommenderar faktiskt alla att rösta för överenskommelsen.
Morgondagens omröstning innebär slutpunkten för direktivet om förpackningar och förpackningsavfall men inte för debatten i vidare mening om återvinning, förebyggande av avfall och användning av naturresurser.
Debatten har redan börjat här i kammaren, med den diskussion om tematiska strategier som kommissionen tagit initiativet till.
Denna överenskommelse om direktivet om förpackningar och förpackningsavfall banar väg för ett nytt lagstiftningssystem.
Parlamentet ville se en större tonvikt på lagstiftningens miljökonsekvenser och ett flexibelt arbetssätt.
I en utvidgad, mer heterogen union kommer det inte längre att vara möjligt för alla 25 medlemsstater att ställa upp samma mål för materialutnyttjande och återvinning.
Våra debatter om ekologisk effektivitet vid första behandlingen och om de ekonomiska kostnaderna vid andra behandlingen leder oss nästan oundvikligen till slutsatsen att ländernas optimala procentsatser för återvinning kan uppvisa stora skillnader, och i sista hand måste vi också ta itu med detta.
Men för att kunna göra det måste vi först och främst ställa upp tydliga återvinningsmål.
Detta är faktiskt det yttersta målet för denna lagstiftning.
Ett annat mål för denna lagstiftning är hållbar utveckling, ett begrepp som vi måste ge ett konkret innehåll.
Genom det reviderade direktivet tar vi i dag ett steg i riktning mot en modernisering av förpackningspolitiken.
En miljöindikator för förpackningar är något som kan stimulera användningen av ekologiskt mer hållbara förpackningar.
På längre sikt behöver förpackningarna inte vara något miljöproblem utan skulle kunna bidra till hållbar utveckling.
Ständig innovation är den bästa garantin för att bibehålla sysselsättningen inom förpackningssektorn, och jag hoppas att revideringen av direktivet om förpackningar och förpackningsavfall skall lämna ett litet bidrag till detta.
Avslutningsvis skulle jag vilja rikta ett varmt tack till alla grupperna för deras samarbete och även tacka den utmärkta förlikningsdelegationen under vice ordförande Renzo Imbenis synnerligen skickliga ledning.
