# ID: svediakorp-gov444195
# author: Bolkestein, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 718
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
I dag står vi i begrepp att anta den mest heltäckande reformen av EU: s lagstiftning om offentlig upphandling sedan den inre marknaden genomfördes.
Den förenklar och moderniserar vår lagstiftning och ger den offentliga sektorn och industrin de medel som behövs för att skära ned kostnaderna och stärka konkurrenskraften.
Denna lagstiftning är utomordentligt viktig för att målen i Lissabonstrategin skall kunna uppnås.
Offentlig upphandling är verkligen en viktig del av den inre marknaden, inte bara på grund av sin volym – 2002 uppgick den offentliga upphandlingen till ungefär 1 500 miljarder euro: mer än 16 procent av BNP eller med andra ord mer än hälften av Tysklands BNP –, utan även på grund av sin stora potential att skapa ytterligare besparingar för europeiska medborgare och skattebetalare.
Ett aktuellt förslag till betänkande om funktionen för marknaderna för offentlig upphandling inom EU visar att upphandlingsdirektiven har bidragit till att öka öppenheten på marknaderna för offentlig upphandling.
De nya uppgifterna, som baseras på ett urval av firmor och offentliga myndigheter, talar för att ökad öppenhet på ett effektivt sätt har resulterat i mer gränsöverskridande konkurrens, priskonvergens samt lägre priser för varor och tjänster som upphandlas av offentliga myndigheter.
Det viktigaste är att dessa uppgifter visar att ekonomiska reformer fungerar och ger resultat.
Ja, de fungerar så bra att man i betänkandet starkt talar för att det finns möjligheter till ytterligare besparingar på detta område.
Fallstudier visar att besparingar i storleksordningen 12 procent skulle ha kunnat göras under perioden 1998 – 2002.
Den potentiella betydelsen av detta är mycket anmärkningsvärd: om besparingar på 10 procent skulle kunna göras, så skulle fem länder vända sina budgetunderskott till överskott och ingen medlemsstat i euroområdet skulle drabbas av underskott i den offentliga sektorn som i sin tur skulle kunna leda till överträdelse av stabilitets- och tillväxtpaktens 3-procentsgräns!
Detta är sannerligen anmärkningsvärt.
Naturligtvis erkänner man i betänkandet att problem kvarstår, som transaktionskostnader till exempel.
För att ta itu med sådana problem kommer lagstiftningspaketet framför er att hjälpa till med e-upphandling, vilket ger nya möjligheter att minska kostnaderna.
Om dessa åtgärder snabbt antas och effektivt genomförs av medlemsstaterna kommer de att bidra till att ytterligare förbättra resultatet på våra marknader för offentlig upphandling.
Hur viktiga de ekonomiska aspekterna än är när det gäller offentlig upphandling, bör de inte vara vårt enda fokus – andra stora politiska områden som de sociala och miljömässiga fälten måste också räknas in.
Mot denna bakgrund skulle jag vilja ge förlikningskommittén – och Charlotte Cederschiöld – en komplimang för deras utmärkta arbete med att nå en välbalanserad kompromiss som till fullo befäster och skyddar de framsteg som har gjorts med hjälp av aktuell rättspraxis vad gäller möjligheterna att använda miljömässiga och sociala kriterier för tilldelning.
Dessutom skulle jag, som Charlotte Cederschiöld sade, vilja framhålla överensstämmelsen mellan denna lösning och EG-domstolens senaste utslag av den 4 december 2003 – två dagar efter förlikningskommitténs sammanträde – som bekräftade de fyra villkor som skall uppfyllas genom kriterier för tilldelning för att anses giltiga, och som man kommit överens om vid förlikningen.
Under förutsättning att dessa villkor uppfylls skulle produktionsmetoder kunna användas som kriterier för tilldelning utan att uttryckligen nämnas.
Kriterier för tilldelning, som de som tas upp i den nyligen avkunnade domen av den 4 december, kommer även i fortsättningen att vara möjliga och kommer dessutom att baseras på tydligare lagtexter.
Detta bekräftar en av förtjänsterna med detta lagstiftningspaket, nämligen att det allmänna förtydligandet och förenklingen av lagstiftningen kommer att leda till ökad rättssäkerhet.
Slutligen skulle jag vilja ta upp situationen för vissa yrken som spelar nyckelroller vid upphandling för att garantera hög kvalitet.
I detta avseende kommer lagstiftningspaketet – tack vare föredragandens omfattande arbete – att erkänna denna roll och bättre beakta de särskilda, kvalitativa aspekterna hos dessa tjänster.
Av alla dessa skäl uppmanar jag ledamöterna av denna kammare att stödja resultatet av detta förlikningsförfarande och slutligen anta denna viktiga lagstiftning.
Jag skulle återigen vilja tacka alla de ledamöter som har bidragit till det utmärkta resultatet vid de åtskilliga debatter som har hållits om denna viktiga fråga.
