# ID: svediakorp-gov444186
# author: Ortuondo Larrea (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Europeiska rådet föreslog i Lissabon 2002 målet att Europeiska unionen inom tio år skulle vara den mest dynamiska och avancerade ekonomin i världen och skapa sysselsättning, social trygghet och välfärd för alla medborgare.
I detta syfte fastslogs att olika ekonomiska reformer var nödvändiga liksom stärkandet av forskning och social sammanhållning.
Men inte desto mindre ser vi i nästan alla medlemsstater ständiga exempel på omlokalisering av företag vars ägare, vanligen multinationella företag, söker större vinstmarginaler genom att sänka produkternas tillverkningskostnad och etablera sina industrier i länder med billigare arbetskraft och, ibland, mindre miljökontroller.
Detta skapar arbetslöshet i unionen och minskar vår välfärd och våra förutsättningar att nå Lissabonmålen.
Ställda inför den dynamik som globaliseringen orsakat och som inte går att hejda får vi inte reagera med att försöka konkurrera för att får våra kostnader i nivå med dem i de mindre utvecklade länderna genom att låta vår arbetskraft drabbas eller sänka våra miljökrav.
Vår strategi måste vara att stärka vårt humankapital genom utbildning, teknisk utveckling, forskning och kunskap.
Det är bara så vi kan bibehålla våra konkurrensfördelar och stödja och behålla spjutspetsföretag och upprätthålla den höga nivå av social välfärd, trygghet och sammanhållning vi har i dag.
Galileoprojektet, som vi debatterar i dag, är ett bra exempel på hur vi slår in på rätt väg.
Tillsammans med Europeiska rymdbyrån, EGNOS-programmet och förhoppningsvis även ITER skapas en språngbräda så att Europa kan vara med i den ledande gruppen i fråga om de viktigaste utmaningarna som mänskligheten kommer att ställas inför under 2000-talet, med andra ord dra fördel av atmosfären och yttre rymden på ett hållbart sätt med respekt för naturen.
Eftersom jorden och universum tillhör oss alla stöder vi helt tanken om att Galileo skall vara öppet för tredjeländer som Kina, Indien, Brasilien och andra, precis som i fallet med förhandlingarna med Ryssland och Förenta staterna om satellitnavigering.
Vi stöder även att våra Galileo-transpondrar används för att stödja de befintliga räddningssystemen till havs och tillgodose de behov som transport, telekommunikation, miljö, jordbruk, fiske och – framför allt – människor har.
Jag gratulerar Yves Piétrasanta till hans betänkande och tackar även kommissionen, parlamentet och till sist även rådet för stödet till Galileoprojektet.
