# ID: svediakorp-gov444176
# author: Jarzembowski (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 446
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle också vilja instämma i yttringarna av tacksamhet till er, fru vice ordförande, för idén med det gemensamma luftrummet var er.
Ni lyckades få den igenom högnivågruppen och begrava många farhågor på nationell nivå, och även om Ingo Schmitt har rätt att kritisera det som har framkommit av förlikningsförfarandet instämmer vi alla i att systemet har genomgått en grundläggande förändring.
Det bestod tidigare av samarbete under Eurocontrol, men bara under Eurocontrol.
Medlemsstaterna var suveräna; det fanns ingen gemenskapsrätt, och varenda stat kunde undkomma granskning genom att insistera på sin egen suveränitet.
Med denna lagstiftning har vi nu en gemenskapsrätt som ingen kan kringgå, en lagstiftning som kan anpassas och ändras av en majoritet, och kommissionens roll som väktare och förvaltare av gemenskapsrätten innebär att ingen medlemsstat kan medge att den gör något som inte är helt riktigt enligt dess egna åtgärder för luftrumskontroll och säkerhet, samtidigt som den kan hävda att detta inte är kommissionens sak.
Det finns snarare ett uttryckligt gemensamt ansvar, och kommissionen står i centrum av genomförandet av den nya lagstiftningen.
Jag ser detta som ett mycket stort framsteg, och det är mycket välkommet.
Som en följd därav tror jag att vi kommer att kunna minska väntetiderna i luften och på flygplatserna, och detta kommer att gynna passagerarna och flygbolagen.
Vi kommer att vara mer framgångsrika på miljöfronten, eftersom varje flygplan som tillbringar för mycket tid i parkeringsbana har en katastrofal effekt på vår miljö, och vi kommer att göra framsteg när det gäller säkerhet, eftersom splittrad teknologi och splittrat samarbete kommer att tillhöra det förflutna.
Jag måste naturligtvis tala om för mina socialistiska och postkommunistiska vänner att deras övertygelse att flygtrafiktjänster måste tillhandahållas av den offentliga sektorn är något som jag inte kan hålla med om.
Men om vi ser tillbaka på de senare åren, så kan vi ställa oss själva frågan var någonstans tjänster alltid tillhandahölls enligt reglerna?
Var någonstans lämnades flygplan hängande i luften?
Det land som jag alltid kommer att tänka på är ett där flygtrafiktjänsterna är bemannade med statliga tjänstemän, något som inte nödvändigtvis leder till bättre och effektivare utnyttjande av luftrummet.
Detta, fru kommissionär, är något som vi måste diskutera tillsammans om och när tillfälle ges.
Enligt denna rättsakt tror jag att vi – inom två eller tre år kanske – kommer att behöva ett nytt initiativ för att införa konkurrens inom flygtrafiktjänster, där det likaväl som någon annanstans krävs konkurrens för att få förbättringar till stånd.
