# ID: svediakorp-gov444171
# author: Ainardi (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 582
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär!
De föreslagna förordningarna som är föremål för omröstning i dag är resultatet av en överenskommelse som gjordes i förlikning efter månader av debatter och arbete.
På min grupps vägnar lade jag ned min röst om denna överenskommelse, men jag stöder de framsteg som har gjorts tack vare det första utkastet.
För det första är säkerhetsfrågan, efter flera flygolyckor, fortfarande prioriterad för alla strategier på detta område.
Därför betraktade jag redan från början dessa betänkanden främst från säkerhetssynpunkt.
Jag hade uttryckt mitt beklagande i denna kammare över den ideologiska vinkling som placerade avreglering i centrum av de föreslagna åtgärderna.
Det var en vinkling som syftade till att ekonomiska angelägenheter skall reglera flygaktiviteter och fungera som den huvudsakliga metoden för att förbättra saker.
Enligt min åsikt är den nu uppnådda överenskommelsen mycket mer realistisk.
Samarbetet mellan civil och militär flygtrafik kommer att främjas, i den mån som det är förenligt med medlemsstaternas suveränitet, även om jag hade hoppats på en mer dynamisk strategi på detta område.
Luftrumsblocken kommer att grundas på operativa eller funktionella krav i samråd med Eurocontrol, utan hänsyn till nationella gränser.
I händelse av en konflikt kommer medlemsstaterna, om de önskar, att gemensamt kunna begära ett yttrande från Kommittén för det gemensamma luftrummet, det organ som ansvarar för att planen genomförs.
Detta utskott kommer att bestå av två företrädare från varje medlemsstat, en representant från Eurocontrol och kommissionens representant kommer att vara ordförande.
Genom överenskommelsen ges medlemsstaterna frihet att låta en offentlig enhet eller ett privat företag utföra luftövervakning.
Jag ser dessa förslag som en positiv utveckling.
Även om det inte finns någon inledande plan för att avveckla kedjan av så kallade sidotjänster, beklagar jag trots detta det faktum att man inte tydligare erkände att förvaltningen av flygtrafiksäkerhet är en kedja av åtgärder och tjänster som kräver ett globalt tillvägagångssätt snarare än att genomföras bit för bit.
Jag beklagar fortfarande att parlamentet inte önskade behålla det ändringsförslag som jag hade lagt fram på min grupps vägnar, som syftade till att fördubbla övervakningsmekanismerna för att garantera att verksamheten fortsätter att vara helt säker i händelse av ett fel.
Jag anser fortfarande att den absoluta regeln om obligatoriskt åtskiljande av uppgifter mellan tjänsteleverantörerna och de nationella övervakningsmyndigheterna inte nödvändigtvis tar hänsyn till den komplexa verkligheten för beslut inom sektorer som hänger så tätt ihop.
Jag anser också att frågan om flygtrafikledning och av allt som rör reglering och säkerhet inom flygtrafik är uppgifter som de offentliga myndigheterna ansvarar för, vilka bör betraktas som offentliga tjänster.
Jag har träffat operatörerna.
Jag har arbetat en hel del med fackförbunden i denna fråga.
Jag vill tacka dem och säga att de bidrog till det positiva framsteg som vi har gjort.
Jag anser också att man i framtiden borde ta mer hänsyn till vad de som huvudsakligen berörs tycker, nämligen de anställda.
Detta är ett av villkoren för att andra förbättringar skall göras, men även för att de åtgärder som skall vidtas i Europa blir effektiva.
Ni kan försäkra er om att min grupp har bestämt sig för att bidra till detta.
Nu har jag redogjort för min röst, som syftar till att ta hänsyn till både de framsteg som gjorts och att visa hur mycket som kvarstår att göra.
