# ID: svediakorp-gov444166
# author: Fava (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 955
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Jag tvekar inte att kalla godkännandet av denna förordning om ett gemensamt luftrum för ett historiskt steg, och det är mitt och min kollega Marieke Sanders-ten Holtes och många ledamöters arbete som under de senaste två åren har bidragit till att göra detta till ett grundläggande åtagande för vårt parlament.
Jag anser det vara viktigt eftersom det tillåter oss att utvidga vår filosofi, utmaningen att se den europeiska integrationen i våra luftrum, och det gör det möjligt för oss att nå två grundläggande mål: det första omedelbara målet är att skapa ett integrerat luftrum som styrs av samma regler och samma garantier; för det andra ger detta oss möjlighet att se över begreppet suveränitet så att det kan anpassas mer fullständigt till processen med europeisk integration som vi för närvarande investerar vår energi och våra resurser i.
Det första målet som verkligen har nåtts genom denna förordning är säkerhetsmålet.
En rapport som utarbetades för några dagar sedan omnämner de senaste 18 större luftolyckorna, de senaste 18 största luftkatastrofer som har registrerats sedan den 11 september 2001: vi har beräknat att 2 300 personer sammanlagt har dött.
Inte en enda av dessa katastrofer har några kopplingar till terroristhandlingar; det handlar om luftkatastrofer som är kopplade till problem med flygsäkerheten.
Så i denna bemärkelse tillför vår förordning ett grundläggande bidrag.
Om flygtrafiken ökar i samma takt som under de senaste åren, och vi inte vidtar åtgärder med tanke på säkerheten på det sätt som vi försöker göra genom denna förordning, så kommer vi – enligt beräkningar – att få uppleva en katastrof i denna skala varje vecka när vi är framme vid 2015.
Det gemensamma luftrummet är ett grundläggande bidrag, ett bidrag som också strävar efter att skapa sidoeffekter när det gäller organisation, effektivitet och gott förstånd.
För närvarande finns det 41 olika centrum för flygledning i Europa, vart och ett har ofta sina egna regler, med sina egna flygbanor, sina egna korridorer, sina egna flygkvoter.
Åker man från Rom till Bryssel passerar man igenom händerna på sju olika flygledningscentrum, och överlämnandet dem emellan fungerar inte alltid smidigt: tänk på vad som hände över Lake Constance för några år sedan när ett flygplan störtade till marken på grund av ett missförstånd mellan två flygledningscentrum vid ett överlämnande.
Som en följd av denna förordning kommer säkerheten ännu en gång att prioriteras i EU: s politik.
Det verkar också som om förordningen har lett till att kostnader och tidtabeller prioriteras.
Den europeiska trafikens tillväxt gör att vi kommer att få se en ökning från sju miljoner flygningar 1997 till tolv miljoner flygningar fram till 2010, och i dag drabbas en avgång av fem av en försening på mer än tjugo minuter.
Det är tydligt att effektiviteten vad gäller tidtabeller och kostnader gör våra företag konkurrenskraftiga på marknaden: Förenta staterna har mer eller mindre samma geografiska yta som Europa, men de har det dubbla antalet flygplan i luften och avsevärt kortare förseningar.
Hur har vi försökt att ta itu med dessa punkter och problem?
Vi gjorde det med engagerat och kunnigt stöd från kommissionen, representerad av kommissionär Loyola De Palacio, och med det sunda förnuft som rådet visade under denna svåra förlikningsfas.
Det är tre punkter som jag kort vill ta upp: den första rör naturligtvis civilt och militärt samarbete.
Inom ramen för den kompromiss som slutligen nåddes beslutade man om en uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas uttalande om militära frågor.
I detta uttalande medger medlemsstaterna att ett säkert och effektivt utnyttjande av luftrummet endast kan uppnås genom ett nära samarbete mellan civila och militära myndigheter.
Vi betraktar det som en milstolpe i den europeiska integreringsprocessen: för första gången förstår de militära höjdarna från alla de femton EU-länderna att EU: s luftrum inte tillhör någon och att en balans måste uppnås – på högsta möjliga nivå vad gäller kvalitet – mellan de försvarsbehov som alla medlemsstater har och de säkerhetsbehov som oroar kunderna, det vill säga EU: s medborgare, allra mest.
Den andra viktiga punkten är Eurocontrols roll.
Vi har försökt att ta till oss och utnyttja den erfarenhet och effektivitet som Eurocontrol står för, och den roll som organisationen skulle kunna spela när det gäller att bygga detta integrerade europeiska gemensamma luftrum.
För att nå detta mål krävs det samarbete, samtidigt som man undviker att dubblera roller och uppgifter; en förutsättning för denna förordning är samarbete med EU: s institutioner och kommissionen.
Det har fastställts att Eurocontrol kommer att få möjlighet att delta som observatör i sammanträdena i Kommittén för det gemensamma luftrummet; det innebär att vi närmar oss ett viktigt skede i den insats som Eurocontrol kommer att kunna göra.
Det har slutligen fastställts bestämmelser för sanktioner på parlamentets begäran, på grundval av en enkel princip som vi har lärt oss av Cesare Beccaria: utan sanktioner, utan hot om sanktioner, är det svårt att få rättsprinciper respekterade.
Herr talman!
Jag anser att förtjänsten med denna förordning – vilket även gäller för de EU-institutioner som har bidragit till genomförandet – ligger i att återigen ha övervunnit vissa nationella intressen och egoistiska överväganden.
Ett gemensamt europeiskt luftrum från och med den 1 januari 2005 kommer att vara en tydlig bekräftelse på att Europa växer, att integrationsprocessen utvecklas, och att denna process också är liktydig med vår livskvalitet och säkerhet.
