# ID: svediakorp-gov444148
# author: Della Vedova (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 824
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
Först vill jag komma med ett allmänt påpekande.
Jag riktar mig till er, talman Cox: det här är första gången på 25 år som Europaparlamentet inte har kunnat diskutera årsrapporten om konkurrenspolitiken, som gäller ett område som är allt viktigare för den europeiska politiken – man behöver bara ögna igenom dagspressen för att se det – och som är ett av de viktigaste dokument som publiceras av kommissionen.
På senare år har debatten i Europaparlamentet om årsrapporten alltid varit det viktigaste – om inte rentav det enda – tillfället att göra en noggrann demokratisk granskning av konkurrenspolitiken som, trots att den får en allt större effekt på de europeiska företagens och medborgarnas vardag, är ett av de områden där parlamentets roll enbart är rådgivande.
Herr talman!
Vi har – liksom vi på Europaparlamentets vägnar gjorde under konventets arbete – upprepade gånger begärt medbeslutande när det gäller konkurrenspolitiken.
Vi har för första gången på 25 år inte kunnat få till stånd en debatt om kommissionens årliga rapport.
Detta trolleritrick – för det är vad det är – som innebar att vi inte höll någon öppen debatt i rätt tid i Europaparlamentet om de allmänna riktlinjerna i kommissionens konkurrenspolitik, har gjort att vi i dag – tack vare att kommissionär Mario Monti ställde upp – genomför en debatt i ett fåfängt försök att ersätta den debatt som vi borde ha haft.
Jag anser att talmanskonferensen har ett stort ansvar; det har förekommit missförstånd om att denna rapport – hur det nu kom sig – i år inte längre skulle betraktas som en obligatorisk rapport, utan snarare som en rapport på eget initiativ.
Talmanskonferensen ville inte åtgärda den situation som uppstått, och i dag har vi därför här en halv debatt, med ett parlament som är splittrat på mitten när det gäller konkurrenspolitiken.
Det är enligt min åsikt en mycket allvarlig situation som måste noteras och kritiseras som en skamfläck här i kammaren.
Herr talman, herr kommissionär!
Jag kommer nu fram till ämnet för denna rapport som i själva verket så att säga överför till kammaren det betänkande som jag utsetts till föredragande för och som antagits i utskottet, och jag vill göra tre påpekanden: för det första välkomnas i betänkandet det åtagande som lett till att kommissionär Mario Monti och kommissionen har genomfört ett omfattande program med rättsliga och organisatoriska reformer i Generaldirektoratet för konkurrens.
Förra veckan gav rådet sitt slutliga godkännande till att man fortsatte med den nya förordningen om kontroll av fusioner: som parlamentets föredragande i ämnet måste jag uttrycka mitt beklagande över att de ändringsförslag som parlamentet föreslagit – och som jag anser är viktiga – inte antogs, särskilt när det gäller den automatiska överföringen till Bryssel av delar av den viktigaste verksamheten i samband med koncentrationer och fusioner.
Två ytterligare punkter, varav den första rör stora dominerande företag, så kallade.
Jag håller med om det som sades för några minuter sedan av en ledamot i Gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen: i Europa påverkas avregleringsförfarandet för viktiga områden, exempelvis energin, av politiken för så kallade.
Vi har sådana i vissa sektorer – inte bara sektorn för energi, utan också sektorn för telekommunikation – vilka också ofta är offentligägda, där staten spelar den dubbla rollen av kontrollant och direkt ledare för företagen.
I sådana situationer anser jag att kommissionen, oberoende av vilka svårigheter det gäller – vi står ansikte mot ansikte med de större länderna i Europeiska unionen, med extremt stora och mäktiga företag i Tyskland, Frankrike och även Italien – skall ta sig i akt, och om möjligt försöka uppnå mer positiva resultat än hittills.
En annan punkt är de fria yrkesutövarna: en nyckelkomponent för den europeiska ekonomins framtid, som i ökad utsträckning håller på att bli en tjänsteekonomi.
I väldigt många länder kvävs tillväxten i denna sektor på grund av att det fortfarande finns begränsningar för bolagen, vilket fungerar till nackdel för konsumenterna och till fördel för yrkesutövarna.
Slutligen en mer allmän punkt om konkurrenspolitiken, även i förbindelse med de ändringsförslag som lagts fram till den resolution som vi skall rösta om i morgon.
Jag anser att kommissionär Mario Montis politik har ett enda, avgörande och extremt viktigt syfte: att garantera rättvis konkurrens, att garantera konkurrens på öppna marknader för alla europeiska företag.
Det vore ett mycket allvarligt misstag och en illusion att tro att de val som kommissionär Monti gör måste få en direkt effekt på vissa sociala mål eller sysselsättningsmål.
Det bästa sättet att garantera sysselsättning, tillväxt och resurser som är öronmärkta för sociala åtgärder är att garantera ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft i Europa.
