# ID: svediakorp-gov444142
# author: Monti, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,328
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman, mina damer och herrar!
Den resolution som lagts fram i dag grundar sig på den debatt som hölls i utskottet för ekonomi och valutafrågor om årsrapporten rörande konkurrenspolitiken för 2002.
Jag vill tacka Benedetto della Vedova så hjärtligt för det viktiga arbete han utfört.
Herr talman!
Jag vill också säga hur mycket jag uppskattar det utmärkta samarbetet med parlamentets utskott, i första hand utskottet för ekonomi och valutafrågor, och hur viktigt samarbetet varit för mig.
Enligt min åsikt återspeglas utskottets stöd för kommissionens konkurrenspolitik exakt i den föreslagna resolutionen.
Jag vill ta tillfället i akt att helt kort förklara dagsläget för konkurrenspolitiken och ge er en idé om hur vi vill fortsätta under den närmaste framtiden.
Som ni vet har det under den nuvarande kommissionens mandattid påbörjats en reform av alla konkurrensbestämmelser, och den har till stor del slutförts.
Syftet med reformens alla aspekter har varit att göra våra kontrollförfaranden mer effektiva och att eliminera överflödig byråkrati, utan att underminera konkurrensreglernas substans.
Jag tror att det kan bidra till att öka konkurrensförmågan, tillväxten och sysselsättningen i Europa.
Jag skulle vilja säga ett par ord om vart och ett av de tre viktigaste områden som berörs av konkurrenspolitiken: antitrustbestämmelserna, koncentrationerna och det statliga stödet.
När det gäller antitrustbestämmelserna antog rådet i slutet av 2002 förordning 1 / 2003, där det föreskrevs en ny ram för tillämpningen av artikel 81 och 82 i EG-fördraget.
Denna förordning innebär ett nytt kapitel i tillämpningen av gemenskapens konkurrensbestämmelser.
I själva verket är det den största antitrustreformen sedan 1962, och den kommer att träda i kraft den 1 maj 2004.
De två viktigaste aspekterna i det nya systemet är följande: att överge anmälningssystemet när det gäller överenskommelser mellan företag och att etablera enhetliga villkor för företagens verksamhet i samband med den gemensamma marknaden.
Gemenskapens konkurrensbestämmelser skall bli den norm som gör det möjligt för företag att utföra projekt på ett mycket enklare sätt än under det nuvarande systemet, där överenskommelser mellan företag styrs inte bara av gemenskapens villkor, utan också av 25 nationella rättssystem.
Enligt det nya systemet befrias företagen samtidigt från den betungande anmälningsplikten, och kommissionen kan koncentrera hela sin styrka på att följa upp de allvarligaste överträdelserna av konkurrensbestämmelserna.
Reformen tar de nationella konkurrensmyndigheternas och domstolarnas hela styrka i anspråk när de skall medverka till att de europeiska antitrustbestämmelserna tillämpas.
Ett nätverk med de 25 nationella myndigheterna håller på att inrättas så att uppgifterna kan fördelas mellan kommissionen och de nationella myndigheterna på ett mer effektivt sätt.
Kommissionens uppgift blir – vilket är mycket krävande – att garantera att bestämmelserna tillämpas på ett enhetligt sätt.
Jag skulle kunna gå in mer i detalj på detta, men det tänker jag inte göra nu.
Jag vill ändå betona en aspekt i denna konkurrenspolitik som innebär mer aktivitet, som mindre grundar sig på att avvakta anmälningar och mer på att kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna tar initiativ.
Vi ville ge konsumenterna en särskild roll, för det är konsumenterna som gynnas i slutändan, och det är dem som vår konkurrenspolitik faktiskt riktar in sig på, till exempel genom ett antal villkor som är utformade så att konsumentorganisationerna blir mer delaktiga när konkurrensärenden undersöks, och så att de samtidigt uppmuntras att anmäla klagomål.
Nu kommer jag till den andra delen i vår reform, som rör kontrollen av koncentrationer.
Jag vill påpeka redan från början att denna kontroll inte ingriper i så hög grad som det först kan verka.
Kommissionen har verkligen inte för avsikt att förhindra en omstrukturering av marknaderna.
Koncentrationer är nödvändiga för att man skall kunna bemöta utmaningarna från en ekonomi i utveckling.
När vi tittar på statistiken ser vi i själva verket att kommissionen sedan 1990 bara har stoppat 18 av drygt 2 200 anmälda koncentrationer: det är alltså en mycket liten del, men om en koncentration stoppas har det naturligtvis mycket högre nyhetsvärde än om den godkänns.
I den nyligen antagna reformen av bestämmelserna som styr koncentrationer införs en viss flexibilitet i tidsgränserna för att undersöka processen.
Principen om ett centralt kontor stärks, vilket är mycket gynnsam för företagen, och det stipuleras att det viktiga kriteriet för bedömning av processer är det kriterium som gäller alla typer av farliga situationer, vare sig det gäller ett enda företags dominerande ställning, eller effekterna av en situation med ett oligopol som skulle kunna skada konsumenternas intressen.
När det gäller kommissionens interna organisation på konkurrensområdet har vi infört ett antal ganska radikala nyheter – vilket olika ledamöter har uppmuntrat till och granskat mycket ingående – och där ingår också att tillmäta ekonomiska analyser ökad betydelse vid bedömning av konkurrensärenden.
Från och med september 2003 finns det en ny person, en chefsekonom, som arbetar inom Generaldirektoratet för konkurrens, som ger oss nytt underlag i form av ekonomiska analyser när vi fattar våra beslut.
Herr talman!
Nu kommer jag helt kort till det tredje område som konkurrenspolitiken grundar sig på, dvs. kontrollen av det statliga stödet.
Parlamentet och rådet har flera gånger helt korrekt insisterat på att det totala beloppet för statsstödet måste minskas och att stödet samtidigt måste inriktas mer på att stödja övergripande mål än att, ofta på konstgjord väg, stödja särskilda sektorer eller enskilda företag.
Som ni känner till har parlamentet stött detta steg: i juli 2001 inrättade vi ett ramverk för bedömning – en resultattavla för statligt stöd – och de senaste siffrorna, från förra våren, bekräftade att det fanns en trend i riktning mot en minskning av stödnivån.
När de nya siffrorna publiceras i april i år får vi se om denna trend har fortsatt.
När det gäller det statliga stödet har vi, som jag sade för några ögonblick sedan i samband med antitrustbestämmelserna och koncentrationerna, försökt omdirigera kommissionens arbete till de aktiviteter som kan orsaka störst skada för konkurrensen i Europa.
Från och med nu och fram till slutet av den nuvarande kommissionens mandatperiod har vi fortfarande ett digert arbetsprogram när det gäller statsstödssektorn, ett arbetsprogram som fokuseras på tre huvudsakliga frågor: mer effektiva ändringar av arbetsmetoder och förfaranden, utveckling av enklare metoder för att hantera mindre viktiga frågor om stöd samt granskning av de nuvarande faktiska bestämmelserna om statsstöd.
Arbetet med att reformera förfaranden har redan hunnit långt: vi håller på att förbereda en förordning där villkoren för att genomföra rådets procedurregler fastslås, och vi vill utveckla nya instrument för att förenkla behandlingen av de stöd som inte utgör några större konkurrensproblem.
Som en uppföljning av kommissionens grönbok om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, som parlamentet har visat sådant intresse för, kommer den största vikten att läggas vid att klargöra de kontrollmekanismer som styr utbetalningen av ersättning för kostnader som hänger samman med tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.
Herr talman!
Jag skall sluta nu för att inte överskrida den tid jag fått mig tilldelad, men inte innan jag sagt ett par ord om vad vi under den här tiden, återigen med stöd från parlamentet, har gjort när det gäller konkurrenspolitikens internationella dimension, både genom att fortsätta att utveckla visst bilateralt samarbete mellan antitrustmyndigheter – i första hand med dem i Förenta staterna – och genom att tillsammans med andra partner inrätta det första multilaterala konkurrensorganet, det internationella konkurrensnätverket.
Vi är hoppfulla och tror att styrningen av globaliseringen skall blomstra på detta område, och inte förtvina, vilket tyvärr händer på andra områden.
Jag står naturligtvis till förfogande för att lyssna och, där så krävs, kommentera de inlägg som följer.
